Zacharias Topelius var född och uppvuxen på gården Kuddnäs i Nykarleby, men han flyttade hemifrån redan som fjortonåring för att studera i Helsingfors. Banden till barndomshemmet förblev starka och Zacharias tillbringade alla längre lov och ledigheter där, också efter att han gifte sig och fick barn. Det blev många resor mellan Nykarleby och Helsingfors/Borgå för familjen Topelius del. I detta brev, som är daterat den 11 september 1865, berättar Zacharias om en resa från Kuddnäs i Nykarleby till Helsingfors i sin helhet för sin mamma Sofia. Zacharias och hustrun Emilie, som också var född och uppvuxen i Nykarleby, reste hem till Helsingfors tillsammans med döttrarna Aina 18 år, Toini 11 år och Eva 10 år efter att ha tillbringat sommarlovet på Kuddnäs.

 

 

 

I dag förflyttar vi oss relativt lätt och snabbt och billigt både inom länder och mellan länder. Ännu för hundra år sedan var människans mobilitet mycket begränsad. Det var både tidskrävande och dyrt att resa. Den nya teknik och kunskap som har revolutionerat vårt resande har sina rötter i 1800-talets industriella revolution. Den resa som familjen Topelius företar i denna text var både lång och omständig enligt vårt sätt att förhålla oss till resande, men tack vare tekniska innovationer som presenteras i texten var den över en vecka kortare än motsvarande resor som Topelius gjorde i sin tidiga ungdom. Texten beskriver också en för samtiden typisk modern fabriksmiljö och en stadsmiljö. Det framkommer också hur sårbara dessa stadsmiljöer var för bränder, som var vanliga förr.

Läs mer om industriella revolutionen och nya kommunikationer under 1800-talet i Historia Kurs 1.

Brev från Zacharias Topelius till Sofia Topelius 11.9.1865

Vi är nu välbehållna här, efter en så lycklig och angenäm resa att den liknat en lustfärd i jämförelse med så mången annan, när vi piskat oss framåt i regn och dusk. Det var som hade en god ängel gått framför oss och jämnat alla våra vägar och förskingrat alla mörka moln, som betäckte himmelen ända till vår avresas timma. Allt från det att vi lämnade Kuddnäs, följdes vi oavbrutet av det härligaste sommarväder. De små regnstänkar som fuktade vägarna kort förut och sedermera natten mot fredag, tjänade blott att uppfriska luften och nedslå allt damm. Onsdag afton fortsatte vi resan i härligt månsken genom Kauhavas och Lappos vilda ödemarker, tilldess att vi kl. ½ 10 hamnade på Alasaari vid Lappo kyrka och obligerade en beskedlig lanthandlare, som krupit till kojs där, att taga sin reträtt i kammaren innanför. Torsdag lät vi kl. ½ 3 e. m. ekipagerna stanna på vägen utanför Stenbäcks, gick in, drack kaffe och hade svårt att kl. 4 undkomma deras välmenta enträgenhet. Nattkvarter togs redan kl. ½ 8 på Tulijoki, emedan det började att dugga och vi hade framför oss ett 7 fjerndels håll. Men sedan vi på fredagen varit i rörelse vid första dagbräckningen, kom vi i god tid kl. ½ 10 f.m. till Visuvesi. Där åt vi stadig frukost, lämnade vagn och kärra i helpension samt gick kl. 12 ombord på ångbåten Wladimir, som över nästan spegellugna sjöar förde oss söderut. Blott på stora Näsijärvi kändes en liten gungning; vi åt middag ombord – d.v.s. jag och de tre barnen, som hade bästa aptiten, de övriga ville ej ha mer än efterrätten – och så kom vi kl. 7 på kvällen till Tammerfors. Här tog vi in i dyningarna av marknadsvimlet hos fru Lundahl, som först ej sade sig ha rum, men sedan befanns ha hela den stora präktiga våningen med dess två magnifika salar tom, i förväntan på lagman Blåfield, som skulle komma andra dagen. Det dröjde ej länge innan alla flickorna var i den vackra lummiga trädgården vid forsen därutanför och sjöng i månskenet: ”hör du forsens vilda fall?” – Efter en nätt thésoupér gick jag med de unga ut över stora bron, kring fabrikerna och sedan tillbaka över den pittoreska språngbron. Det var en förtjusande afton – den mäktiga forsen glimmade som smält silver i månskenet, linnespinneriet var illuminerat med gas för nattarbetet, och månen belyste de höga, gula fasaderna av bomullsspinneriet. Längre bakom låg en bred ödemark av ruiner och aska, där eld ännu kolade under källarvalven. Vid branden har allt gått ytterst konfyst; en stor del herrar hade varit ute på jakt och kördes plakata hem, när brandsignalerna stört deras aftonrummel på en av villorna. Alla hade skrikit och ingen lytt den andra vid släckningen. Blott en handlande Engström, som varit kompagnon med handl. Hildén och visste att Hildén hade krut i källaren, lämnade sitt eget oassurerade varulager att brinna och skyndade att uppbryta Hildéns källardörrar samt bortbära krutet. Det var vackert gjort. Hildén själv befann sig ibland det muntra jaktsällskapet. Hos fru Lundahl prisades mycket svåger Lybecks hjälpsamhet. Han låg ju där den natten på genomresan och hjälpte dem berga, fast det sedan icke behövdes. – Lördag morgon kl. ½ 8 gick vi ombord på ångbåten Elias Lönnrot och fortsatte resan till Lempelä kyrka (Lembois); gick därefter med sakerna en verst över åsen och besteg sedan en liten ångslup Udaschda, som förde oss till Tavastehus. Det var en fullkomlig sommardag; så varmt att man knappt tålde överplagg och nästan alldeles lugnt – allt detta under passage genom de vackraste sjöar. Visst reste vi den dagen något fastande, för vi åt ej förrän kvällsvarden, men vi doppade kaffe med Fannys händers verk och tants oerhört välsmakliga, kolossala namnsdagskrans. Bland det talrika sällskapet var mamsell Ahlstubbe, som följde oss troget ända till Hfors, och berättade för vem som ville höra på hur hon nu förde med sig allt vad hon fått bärgat från sin gård, och det var en säck med smått skräp, en dito korg och hennes ålderdomströst, hunden Totte. Det var både ynkligt och löjligt att höra gumman stackare, som nu med sina 66 år på nacken miste den fristad hon sparat ihop åt sig under 48 års mödor. Gård och husgeråd var värda 1500 rubel, varav blott 500 var assurerade, och när hon återkom från en resa till sin bror, fann hon en askhög, på vilken hennes trogna Totte satt och grät. Nu skulle hon tillsvidare bege sig till Villmanstrand och försöka börja på nytt. Emilie tyckte att hon hyggat sig på gamla dagar, fast den goda språklådan var oförminskad, och hennes närmaste bekymmer var nu hur hon skulle få fri passage för Totte på järnvägen, i egenskap av knähund, som hon skulle hålla i famnen, men det hade sina sidor, för Totte var en ganska respektabel volym om ett par lispunds vikt. Och så måste hon lämna Totte, som kom i krakel med alla kamrater på ångbåtarne, uti konduktörens rövarehänder. – I Tavastehus mådde vi gott hos Nordins, var på fötter söndags morgonen kl. ½ 5 och avreste kl. ¼ över sex till Helsingfors, dit vi anlände kl. 10, mottagna av Hildegard, Berndt, Amalia, Deckers och andra vänner i önskelig välmåga.

Lägg märke till att texten har moderniserats enligt nutida stavnings- och kommateringsregler. Verbböjningen har också moderniserats (t.ex. är i stället för äro). En del allmänspråkliga ord som i dag anses ålderdomliga har ersatts med nutida varianter (t.ex. inte i stället för icke). Den ursprungliga texten kan du läsa på faksimilerna (bilderna på boksidorna) och i renskriven version (lästexten). Se ikonerna bredvid texten.

 

 

 

1) Hur länge tog det för familjen Topelius att resa från Nykarleby till Helsingfors? Skriv ner alla städer/orter där familjen övernattade.

Till exempel:

Resan börjar tidigt onsdag morgon och avslutas söndag förmiddag. Resan tog alltså fyra och en halv dag.

Familjen övernattar hos en lanthandlare i Lappo, i Tulijoki (framkommer inte hos vem), hos fru Lundahl i Tammerfors och hos Nordins i Tavastehus. Sammanfattningsvis kan man konstatera att familjen i första hand övernattar hos bekanta längs vägen. Det fanns ännu inga hotell.

2) Vilka fortskaffningsmedel nyttjade familjen Topelius? Rangordna dem i ordningen långsammaste till snabbaste.

  • häst och kärra från Nykarleby till Wisuvesi
  • ångbåt från Wisuvesi till Tammerfors
  • en annan ångbåt mellan Tammerfors och Lempelä
  • familjen promenerade sedan över en ås
  • ångbåt till Tavastehus
  • tåg från Tavastehus till Helsingfors.

 

Från långsammast till snabbast: promenera > häst och kärra > ångbåt > tåg

VISSTE DU ATT…?

Ångbåtar började trafikera längs insjöarnas vattendrag från och med 1860-talet. Innan dess rodde man. Den första järnvägen i Finland invigdes mellan Helsingfors och Riihimäki år 1862 och förlängdes år 1865 till Tavastehus, därifrån familjen Topelius reste. Järnvägen revolutionerade mera än något annat resandet under 1800-talet.

3) Hur länge skulle motsvarande resa ta i dag och vilket skulle vara det snabbaste sättet att ta sig från Nykarleby till Helsingfors? Avståndet mellan Nykarleby och Helsingfors är 454 kilometer.

Till exempel:

  • Bil: fem timmar utan paus.
  • Tåg: tre och en halv timme med tåg från Bennäs till Helsingfors + bilresa från Nykarleby till Bennäs 20 minuter.
  • Flyg: 30 minuters flygresa från Kronoby till Helsingfors + bil från Nykarleby till Kronoby 40 minuter och transport från Helsingfors-Vanda flygfält till centrum 20 minuter.
  • Men om man reser med helikopter skulle det antagligen vara det snabbaste färdmedlet i dag. Med en riktigt snabb helikopter kan man resa mellan Nykarleby och Helsingfors på drygt en halv timme.

4) Tammerfors var den första moderna industristaden i Finland och Finlaysons bomullspinneri som byggdes 1828 var den första och största moderna fabriken i landet. I mitten av 1800-talet var bomullspinneriet faktiskt Nordens största industrianläggning. Hur beskriver Topelius fabriksmiljön i Tammerfors?

Till exempel:

Topelius noterar gasbelysningen som gör att fabriken är upplyst också nattetid. Gasbelysning var nytt och började användas i de större städerna och fabrikerna i Finland under 1860-talet. Belysningen möjliggjorde att man kunde arbeta dygnet runt på en fabrik. Topelius beskriver linnespinneriets höga gula fasad.

5) De moderna fabriker som började byggas under 1800-talet såg alla ungefär likadana ut. Ta reda på vad som var typiska kännetecken för en sådan fabriksmiljö, samt vad dessa fabriksmiljöer används till i dag.

Tänk till exempel på följande:

  • Vilket material byggdes fabrikernafa av och varför?
  • Varför var de flera våningar höga och vilka ljuskällor använde man sig av?
  • Vilka andra byggnader fanns det i anslutning till själva fabrikerna?
  • Hur reglerades arbetstiden?

Här är några nyckelord som ditt svar kan innehålla:

tegel, stora fönster, skorsten, fabriksvissla, klocka, port, arbetarbostäder, skola, barnhem, post, butik, rök, smuts.

VISSTE DU ATT…?

Företaget Finlayson finns fortfarande kvar, men i dag tillverkas textilierna i huvudsak utomlands. Industriproduktionen upphörde i Tammerfors på 1980-talet. Den långa rad av byggnader som restes runt Finlaysons fabriker finns däremot kvar och utgör fortfarande en viktig del av stadslandskapet närmast forsen Tammerkoski. Olika företag, caféer och restauranger hyr lokalerna. På andra sidan ån mitt emot Finlayson finns ett museum. Liknande stora fabriksmiljöer finns också i andra städer, till exempel i Åbo, Björneborg, Vasa och Forssa. De fungerar som affärslokaler, museer, gym, universitet eller så har de rustats upp till bostäder. De gamla fabriksmiljöerna är kulturhistoriska minnesmärken och får inte förstöras.


6) En av de största stadsbränderna i Finland under 1800-talet var Tammerfors brand den 19 augusti 1865, som Topelius beskriver i sitt brev. Vad var enligt Topelius orsaken till att branden blev så omfattande?

Till exempel:

Branden började på natten. En stor del av de ledande männen i Tammerfors var rejält berusade. De festade på en villa i Tammerfors efter en jakt samma natt som branden började. Släckningsarbetet var oorganiserat på grund av männens berusning. Alla skrek och ingen lydde någon annan. Tack vare att handelsman (Engström) bröt upp ett krutlager och förde bort det innan det exploderade blev katastrofen inte mera omfattande.

7) De flesta äldre städer i Norden har brunnit en eller flera gånger. Åbo har brunnit över 30 gånger. Varför tror du att stora stadsbränder var så vanliga förr medan de inte alls förekommer mera?

Tänk till exempel på följande:

  • Vilket material var/är husen byggda av?
  • Hurudana tak hade/har husen?
  • Hur värmdes/värms de upp?
  • Hur tillreddes/tillreds maten?
  • Hurudan belysning hade/har man?
  • Hur tätt bodde/bor man?
  • Vem ansvarade/ansvarar för brandtillsynen?
  • Vem ansvarade/ansvarar för renhållningen?

Här är några nyckelord som ditt svar kan innehålla:

trä, halm, tegel, sten, eldstad, skorsten, gas, el, fotogen, trångt, smala gator, parker, boulevarder, esplanader, kvarter, bygglov, frivilliga brandkårer, brandvarnare, brandkår, vattenledning, avfallshantering.