Zacharias Topelius insåg tidigt värdet av folkbildning. Folkskolan infördes år 1866, men redan innan det hade Topelius fått i uppdrag att skriva två läromedel. Det första kom ut 1856 och kallas Naturens bok. Det andra är den klassiska Boken om vårt land, som utkom 1875. Den användes som läsebok i folkskolorna ända till 1950-talet. Boken om vårt land innehåller berättelser om Finlands historia, geografi, folk och språk. Naturens bok fokuserar på naturalhistoria, dvs. olika naturvetenskaper.
Topelius hade ett naturvetenskapligt intresse. Särskilt intresserade han sig för geografi och astronomi. Samtidigt hade han en religiös livssyn, som inte var lätt att kombinera med det naturvetenskapliga intresset. Den här kluvenheten syns i artikeln ”Om månen” i Naturens bok.
1) Vilka krav ställer ni i klassen på en lärobok? Diskutera och gör en lista. Läs sedan texten ”Om månen”. Hur motsvarar Topelius text era krav?
T.ex. tydlig struktur, illustrationer som förtydligar, begreppsförklaringar.
Om månen
Gud har gett oss en vacker lykta om natten på himlen, och det är månen. Vad är månen? Han är ett mycket stort klot, som ständigt rullar kring jorden. Varför gör han det? För att jorden är femtio gånger större, och därför tvingar hon månen att följa sig. Hur långt är det till månen? Nära 36 000 (trettiosex tusen) mil. Det är lång väg. Och likväl är månen bland alla himlakroppar den som är närmast till jorden.
Varför ser månen så stor ut, när han först går upp? Och varför ser han mindre ut, när han står högt på himlen? För det att hans strålar bryter sig mera, när de gå genom en längre sträcka av luften. Men han lyser inte med sitt eget ljus. Han är, som jorden, en mörk kropp i sig själv. Vad lyser då månen av? Av att solens strålar kastas tillbaka ifrån hans yta och kommer till oss som återskenet från en spegel. Om vi kunde komma till månen, så skulle vi därifrån se jorden lysa på samma sätt. Jorden, som är så mycket större, måste vara vacker att se när man står på månen. Då skulle man få se liksom oklara fläckar på den lysande jorden, och dessa fläckar är land som mindre kastar ljuset tillbaka. Och somliga delar av jorden skulle lysa klarare, nämligen hav och sjöar, som blänker och kastar tillbaka mycket ljus. På samma sätt syns fläckar och ljusa ställen i månen. Då säger barnen att gubben och gumman tjärat månen. Men kunniga människor säger: de ljusa ställena är höga berg och fläckarna är djupa dalar.
Det är märkvärdigt att solen skiner alltid på samma sida av månen, och den andra sidan är mörk. Men nu vänder sig månen på vissa tider olika. När han vänder sin mörka sida åt jorden, så ser vi honom inte alls eller helt dunkelt. Därefter börjar han synas, och då säger vi: det är ny. Efter 7 dagar ser vi halva den ljusa sidan, och då säger vi: nu är det halvmåne. Åter efter 7 dagar ser vi hela den ljusa sidan, och då säger vi: det är fullmåne. Därefter börjar månen förminskas, som om mössen skulle äta honom i kanten, och då säger vi: det är nedan. Efter 7 dagar se vi honom åter halv och sedan efter ytterligare 7 dagar syns han inte; men då börjar åter nytändningen. Därför talas i almanackan om månens fyra kvarter. Från den ena fullmånen till den andra har det gått 29 och ett halvt dygn. För så lång tid behöver månen för att löpa ett varv omkring jorden. Och vill du ha reda på ny och nedan, så kom ihåg att när du kan ta med vänstra handen i halvmånens inböjda kant, är det ny; men tager du i honom med högra handen, så är det nedan.
Nu händer ibland, att det blir månförmörkelse. Vad kommer det av? Det kommer av att jorden kommer rakt emellan solen och månen och skymmer bort månen.
Här ser du ytterst den strålande solen. Den större ringen är den väg som solen tycks löpa kring jorden (fastän det är jorden som går). Det mellersta klotet är jorden, och det lilla mörka klotet är månen med sin ringbana kring jorden. Nu ser du hur jorden kan komma mellan solen och månen, så att jordens skugga faller på månen och skymmer bort solen för honom. Det kan också hända att skuggan skymmer endast en del av månen. Snart går månen framåt: då kommer han bort ur skuggan, då blir han åter ljus, och då får vi åter månsken.
En annan gång kan det hända att månen kommer rakt emellan solen och jorden, såsom du ser avbildat här nedan. Då faller återigen månens skugga på jorden och skymmer bort solen för oss, och då säger vi: det är solförmörkelse. Då blir det skymning eller mörker mitt på dagen, och fåglarna slutar att sjunga och tror att det är afton. Och människor som inte vet bättre tror att den stora solen har tagit skada. Men om en stund har jorden och månen gått fram och förändrat sin ställning, så att de inte mera står i rak linje mot solen. Då blir allt ljust och klart igen, och människorna prisar Gud, som åter låter solen lysa över både goda och onda på jorden.
Härav förstår du att när vi har månförmörkelse, så har man på månen solförmörkelse. Och när vi har solförmörkelse, så har man på månen jordförmörkelse. Sådana förmörkelser syns inte lika på alla ställen av jorden. Men almanackan vet allt sådant förut, för det kan räknas ut på förhand. Men ingen kan komma från jorden till månen. Och därför vet ingen om där finns folk uti månen och hur där annars ser ut. Man vet endast det att där finns mycket höga berg, men föga luft och inget vatten alls.
Lägg märke till att texten har moderniserats enligt nutida stavnings- och kommateringsregler. Endel allmänspråkliga ord som i dag anses ålderdomliga har ersatts med nutida varianter (t.ex. inte i stället för icke). Den ursprungliga texten kan du läsa på faksimilerna (bilderna på boksidorna). Du kan också läsa originalet på topelius.sls.fi.
2) Hur syns det i språket att Topelius strävar efter ett faktaspråk lämpat för en barnläsare? Hitta exempel på formuleringar där den tänkta åhöraren syns.
Till exempel:
- Retoriska frågor som får barnläsaren att tänka används, t.ex. ”Varför ser månen så stor ut, när han först går upp?”.
- Direkt tilltal används för att aktivera läsaren: ”Härav förstår du...”
- Formuleringar som ”Nu” och ”en annan gång” används för att konkretisera det annars abstrakta stoffet.
- Bildspråk används för att skapa bilder hos läsaren och göra den mer lättillgänglig, t.ex. personifieras solen och månen med hjälp av pronomenen hon respektive han. Bildspråk används också för att ge läsaren bilder som hen kan relatera till, t.ex. ”Då säger barnen, att gubben och gumman tjärat månen.”
3) Med vilka ordval och/eller stilgrepp visar Topelius sin bildningssträvan?
- Topelius ställer barn mot kunniga människor.
- Han ställer okunniga människor mot utbildade.
- Han ställer frågor som han ger svar på (retoriska frågor).
4) Vad i läromedelstexten visar Topelius religiösa livssyn? Plocka ut textavsnitt där den livssynen syns.
- Användningen av ordet Gud, t.ex. ”...och människorna prisar Gud, som åter låter solen lysa...”
- Topelius lyfter fram hur fullmånen hänger ihop med kristna högtider, som påsk och pingst.
- I illustrationerna syns också en konflikt mellan det Topelius vet och det han tror (se nästa uppgift).
5) Vilket är syftet med bilderna? Vilken världsbild syns i dem? Stöder texten och bilderna som helhet en geocentrisk eller heliocentrisk världsbild?
- Syftet är att illustrera den fakta som finns i texten.
- Världsbilden i illustrationerna är geocentrisk, jorden står i centrum. Vetenskapsmannen Topelius omfattar en heliocentrisk världsbild, vilket delvis syns i den skrivna texten. I illustrationerna och hänvisningarna till Gud skymtar ändå Topelius tro, där sol och måne är till för människans skull.
6) Hur skulle den här texten tas emot i skolan idag? Vad behöver skalas bort eller modifieras för att den ska fungera som lärobokstext idag? Diskutera i klassen.
7) Skriv om Topelius artikel till en faktaruta i en modern lärobok. Tänk dig att mottagaren går i årskurs 3–4.
Tips! Var observant på glappet mellan den kunskap man hade på Topelius tid och det vi vet idag.
© Svenska litteratursällskapet i Finland, 2018