Novellen Påskäggen publicerades som en följetong i Helsingfors Tidningar år 1844. Tidningsföljetonger var populära på den tiden, och de lästes ofta högt i hemmen så att alla kunde lyssna och följa med. Läsarna väntade spänt på nästa nummer av tidningen.
Topelius var medveten om sin publik, och skrev sina noveller därefter. Han var mån om att publiken skulle få sin underhållning. Därför skrev han långa noveller med många spännande episoder. Hans noveller är också fyllda med repliker som passade för högläsning. Replikerna ger liv och dramatik i texterna. De presenterar också personerna och för handlingen framåt.
Vanliga motiv i Topelius följetongsnoveller är passion, hot och mysterier. De kan också ses i novellen Påskäggen. Ett annat vanligt drag hos Topelius som man kan se i Påskäggen är att intelligenta unga kvinnor kontrasteras mot trögtänkta eller omdömeslösa män.
Kontexten är viktig för förståelsen av novellen. Den utspelar sig under påskafton, en natt då häxor och oknytt enligt folktron är i rörelse.
Mer om begreppet kontext kan du läsa i modersmål och litteratur, kurs 1 och kurs 5.
Novellens handling
Novellen handlar om den 18-åriga flickan Erika som bor på gården Lahdenkoski där hennes pappa jägmästare Severin håller en ganska vild påskfest för sina gamla krigskamrater. Med på festen är också unge löjtnant Mörk, som hellre vill umgås med husets dotter Erika.
Herrarna äter upp alla ägg, men en av dem vill prompt ha mera. Erika blir därför ivägskickad till granngården mitt i natten för att försöka få tag i mer ägg.
På väg hem från grannen stöter Erika på tolv förrymda fångar, varav Muuri Jussi är den grymmaste. Erika gömmer sig för dem i en gammal kvarn. Det råkar sig så att också fångarna kommer in i kvarnen, men de vet inte att hon är där. Här tar utdraget nedan vid.
Påskäggen.
Högljudda röster från kvarnkammaren nådde Erikas öra. En ljusstrimma trängde upp genom golvet, och det befanns att ett stycke av golfplankan där var lösbrutet, så att man kunde både se och höra vad som föregick i kammaren därunder. Kvarnens buller tvingade bovarna att tala högt och Erika lyssnade.
»Det var svagt bränvin», sade en av sällskapet.
»Starkt nog, för att vara fångtraktamente», begabbade Jonas.
»Vad menar du med det?» röt Muuri Jussi.
»Jag menar endast, att jag i natt skall visa er Jägmästarens källare, där finns destillerat och rhum och arrak och vin, många ankaren till sköflings.»
Ett flinande av allmän belåtenhet lät höra sig.
»Det sätter jag p för», hördes åter anförarens dunderstämma. »Är ni från vettet, lymlar? Ska vi dricka oss plakata, för att sedan låta fånga och slakta oss som får? Silver och gull, gevär och kläder må ni roffa i hastighet, det sticker vi snart undan hos Miekka i mon. Dessutom må var och en ta en butelj, den första han träffar på, men vid sitt liv ej smaka en tår, förr än han är i skogen. Jonas, ärliga själ, ämnar du förtjäna ett par hundra riksdaler på Muuri Jussi? Svara, skurk!»
»Förtjäna på dig! Är du så gammal bov och vet ej vad det är att hämnas? Se, jag är 5 och 30 år och jag hade för 20 år sedan en syster. Den glade Jägmästaren, då en snutfager Löjtnant, såg henne ... och för några år sedan dog hon på Själö hospital. Då tog jag tjänst på Lahdenkoski; jag körde ihjäl hästarna, jag tände eld på riorna med skörden uti, på skogen när sommaren var torr, ... och mycket annat. Sist blev jag bortkörd för en obetydlighet; jag tog skinnet av den bästa jakthunden och gjorde mig därav en vintermössa. Sedan lurade jag på Jägmästaren i skogen; två gånger sköt jag bom på honom; han undrade vad det var som slog ned löven tätt invid hans huvud. Härnäst ville jag passa på hans dotter, den fagra mön. Men det är bättre så här. Vi tänder gården i natt, medan herrarna sover djupast efter ruset. Jag kan lita på Sara, hon har stulit bränvin ur källarn åt drängarna, de ligger som döda i drängstugan. Klockan ½ 1 öppnar hon porten åt oss; tecknet är att jag klappar 3 gånger med händerna och hon svarar med 4. Därpå kastar vi en brinnande pärta i höet på stallsskullen. Och resten vet du. Fruktar du ännu att jag skall förråda dig?»
»Frukta, du dumhuvud! Det rep är ej tvinnat ännu och det järn ej smitt, för vilket jag skulle frukta. Planen låter höra sig. Klockan halv ett således.»
Början av detta bovarnas samtal hade föga intresserat Erika, men slutet desto mer. Hon häpnade över den fara vari hennes föräldrar, hon själv och det kära Lahdenkoski svävade. Nu gällde att för vad pris som helst komma ut. Men hur? Det var ej sannolikt att utposten vid dörren skulle låta beveka sig varken av böner eller mutor, och Erika hade dessutom ej en kopek. Det återstod att försöka hans vidskeplighet. I övre kvarnen fanns tre fönstergluggar, vardera så stor att en människa jämt kunde sticka sitt huvud därigenom. Det västra av dessa s.k. fönster var utan glas och tillstoppat med en gammal säck. Erika tryckte bort denna, stack ut sitt huvud och fann att hon därifrån väl kunde höras, men ej ses av den vid kvarndörren på södra sidan posterade Silaka-Jaako. Nu avpassade hon sin röst så att den ej kunde höras av sällskapet i kvarnkammaren, men rätt väl av utposten, som till sin stora förundran hörde liksom ur luften följande ord sjungas på en gammal och trollsk melodi:
Silver och gull, silver och gull
Har jag att fylla kyrkan full.
Jaako! Jaako! kom hit till strand!
Allt vill jag giva uti din hand.
Boven därute hisnade. Hans spökrädsla ville driva honom in i kvarnen till de andra, men Muuri-Jussis grymma hotelse avhöll honom. Man hade kunnat höra hans tänder skallra; men rösten fortfor:
Här är en sten med kors uppå;
Kasta ditt stål, skall du skatten få.
Här är kosteligt vin därtill,
Allt skall du få, vad du äga vill!
Antingen nu snikenheten eller kölden, som gjorde vinet lockande, eller övertygelsen, att häxeri ej biter på den som bär stål hos sig, gjorde Jaako efterhand modigare, men snart hörde Erika några smygande steg, som antydde, att utposten lät narra sig. Ännu en gång upprepade hon sitt »silver och gull», vände därpå sin kappa avig med hermelinerna utåt, ilade ned, fann passagen fri och var i en blink utom den farliga kvarnens område, utan att engång ha glömt sin lilla korg med äggen, anledningen till alla dessa upptäckter och äventyr.
Medan nu Jaako med eldstålet i handen förgäves letade efter stenen med korset på, fortsatte Erika sin snabba flykt genaste vägen tvärs över kullen, då åter anblicken av en mörk manlig gestalt mellan tallarna injagade henne ny fruktan och länkade hennes steg undvikande åt sidan. Men gestalten syntes inte böjd att låta henne undkomma. Även han satte sig snabbt i rörelse och förföljde den flyende. Det var en sällsam syn i den månljusa natten att se den mörka gestalten jaga den vita, vars fladdrande hermelinkappa gav henne utseendet av en irrande skogsfru, sådana väl vandraren stundom möter på ensliga stigar nattetid. Snart märkte Erika likväl att hennes krafter av ansträngning och sinnesrörelse var så medtagna att hon ofelbart skulle upphinnas. Hon stannade därför tvärt, satte sig ned på en sten och beslöt att i nödfall åter rädda sig med list. Förföljaren nalkades; det var dock ingen farligare man än löjtnant Mörk, som fått ledsamt vid den långa soupern, tagit en bössa och gått ut under förevändning att se åt om någon varg sågs till, men troligen hellre för att uppspana mera angenäma rov. Det är ovisst om inte Löjtnanten i början ansett Erika för en gycklande älva, åtminstone tilltalade han henne i sådan ton.
»Skönaste prinsessa, antingen ert slott är beläget i den dunklaste skogens lövgrottor eller i flodens klaraste kristall, vad har förmått er att lämna er strålande boning och med er fot beröra dessa kulna drivor en natt i april?»
»Det är ej tid att skämta nu, Herr Löjtnant», svarade Erika och reste sig upp. »En stor fara svävar över Lahdenkoski, som hotas av de från häktet förrymda bovarnas angrepp kl. ½ 1 i natt. För Guds skull, vad bör vi göra? Skynda till länsman i byn efter hjälp? Men dit är en god fjärndel och faran kunde komma förr än hjälpen, för det är förräderi inom huset. Drängarna är alla överlastade och tyvärr våra gamla herrar likaså. Att yppa faran för dem eller för min mor eller pigorna, vore endast att åstadkomma en ohjälplig förvirring. Ni och jag, Herr Löjtnant, måste åta oss att vara gårdens skyddande änglar, för annars är den förlorad.»
Lägg märke till att texten har moderniserats enligt nutida stavnings- och kommateringsregler. Verbböjningen har också moderniserats (t.ex. är i stället för äro). En del allmänspråkliga ord som i dag anses ålderdomliga har ersatts med nutida varianter (t.ex. inte i stället för icke). Den ursprungliga versionen kan du läsa på topelius.sls.fi.
1) Vad har de förrymda fångarna för planer? Vad sker klockan halv ett på natten?
Till exempel:
De ska plundra och bränna upp Lahdenkoski, Erikas hem. Det innebär också mordbrand, eftersom gårdsfolket sover.
Klockan halv ett ska pigan Sara släppa in bovarna genom porten.
2) Vad har Jonas för motiv till att hjälpa fångarna?
Till exempel:
Hämnd för sin syster. Jonas anser att hon blev psykiskt sjuk på grund av olycklig kärlek till jägmästaren, Erikas pappa.
3) Hur påverkar fångarnas planer Erika?
Till exempel:
Hon inser att hon själv, hennes föräldrar och hennes hem svävar i fara.
4) Påsk förknippas med vidskepelse. Hur syns det i texten? Ge flera exempel.
Till exempel:
- Erika lurar Silaka-Jaako med trollramsa.
- Silaka-Jaako är rädd för spöken.
- Erika svänger sin kappa med den ljusa avigsidan ut så att hon ser ut som ett spöke, när hon flyr.
- I texten nämns att Erika ser ut som en skogsfru eller en älva.
- Element som mörk natt, midnatt och påskafton ökar känslan av mystik i texten.
5) Hurdan är Erika som karaktär? Fokusera på vad hon gör, tänker och säger.
Till exempel:
Vad gör Erika?
Hon lyssnar i en stressig situation, lurar vakten, smiter undan bovarna, vänder kappan ut och in för att se ut som ett spöke och möter faran när hon märker att hon inte orkar springa.
Vad tänker Erika?
Hon inser faran som gården svävar i och förstår att hon måste utnyttja vaktens vidskeplighet.
Vad säger Erika?
Hon sjunger en trolsk melodi uppmanar löjtnant Mörk att hjälpa henne.
Slutsats:
Erika är stresstålig, påhittig, snabbtänkt, modig, handlingskraftig.
6) Texten är tänkt att vara spännande eftersom den var del av en följetong. Var hittar du spänningstoppar i utdraget?
Till exempel:
- de förrymda fångarnas avslöjande om mordbranden
- Erikas flykt undan bovarna
- Erikas möte med löjtnant Mörk
- Erikas konstaterande att gårdens öde ligger i hennes och löjtnantens händer
7) Hur ser man i texten att Topelius tänker sig att texten ska läsas högt?
Till exempel:
- replikskiftet
- anvisningar om röstläge
- trollramsan
8) Hur skiljer sig den här novellen från moderna noveller? Finns det t.ex. skillnad i textens intrigkurva, i antal karaktärer eller i hur karaktärerna framställs?
Moderna noveller är ofta mer stringent berättande, har ett stramare händelseförlopp, innehåller färre karaktärer, färre replikskiften och mer inre monolog.
9) Miljön är central i novellen. Välj antingen kvarnen eller kullen och beskriv den ur Erikas perspektiv. Använd alla fem sinnen: syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Skriv som om Erika är jagberättare i novellen. Hur upplever hon miljön? Låna gärna miljöord ur novellen, t.ex. fönstergluggar, den månljusa natten, kvarnens buller, kölden.
10) Tänk dig att Påskäggen görs till film. Din uppgift är att göra en filmtrailer. Arbeta i grupper och skapa denna filmtrailer. Vilken genre tillhör filmen: skräck, romantisk komedi, äventyr eller något annat?