Under andra världskriget samlade, sparade och återanvände man så mycket som möjligt. Materialbristen var stor och nästan inget slängdes bort. Kläder ärvdes eller syddes om, stickade plagg sprättades upp och stickades om till något annat och djurhudar och skinn blev till skor och pälsar. Av hästtagel – hästens man och svans – gjorde man borstar. Slaktrester kokades till tvål, av ben tillverkade man lim. Allt togs till vara, till och med kådan från träden. Den användes inom pappersindustrin. Man återanvände också sådana material som man också i dag källsorterar, som papper, glas och metall.
Konsumtionssamhället växte fram efter krigets slut och plasten, som är ett syntetiskt, billigt och flexibelt material, blev en symbol för det nya samhället och välfärden. I dag finns det plast i nästan allt, till och med i kläder och skönhetsprodukter.
I dag konsumerar (köper) vi oerhört mycket mer än under andra världskriget. Vi slänger också bort mängder av råmaterial som aldrig kommer till någon nytta. Vår slit-och-slängkultur är ekologiskt ohållbar utan ett fungerande system för återvinning.