Barnförflyttningarna 1939–1945

2. Ida Björk

Frälsningsarméofficer Ida Björk fick i februari 1942 order om att följa 75 barn med båt till Sverige. Hon hade en vecka på sig för förberedelser. Under veckan som gick ändrades ordern till att ta flyget från Malms flygfält med 25 barn. Det hade visat sig omöjligt att åka båt. 
 

3a. Maires resa

Maire Westerholm skickades till Sverige med tåg. Det här brevet skrev hon till sin mamma från tåget 1944, då hon var 12 år.

Renskrift:
Den 1.3.1944 
Kära Mamma
Resan går bra. Vi är inte i Uleåborg än. I natt kunde jag knappt sova. Jag vaknade kl 2 och 4 och kunde inte sova på länge. Det gungar så hämskt att jag inte kan skriva. I går fick vi köttsoppa och välling. Man fick äta ur odiskade kärl. Ett ägg var ruttet. Det var grönt och luktade illa. Jag slängde det i v.c. I tammerfors var det hämskt mycket snö. Dom gör hela tiden ner sig så tanterna är alldeles oppställda när de inte har byxor. Ja, mina smörgåsar är slut från röda väskan. Jag längar så. Jag kommer snart hem. Dom sjunger alla möjliga sånger. Det är så långsamt här. Det är bräder för fönstret och det regnar genom springorna på mig. Jag skriver inte mera. Många hälsningar till lilla rara mamma och farbror Markus.
Maje
En puss åt er
Ps. Kan mamma läsa brevet adjö adjö Skriv snart

3b. Maires resa

Den här resan tog ca tio dagar. Maire for sammanlagt tre gånger till samma familj i Sverige, det här var hennes tredje resa.
 

4. Maires namnlapp

Alla krigsbarn bar en namnlapp om halsen. Det här var Maire Westerholms namnlapp. Namnet hade uppfattats fel så det stod att hon hette Maria-Anne.

5. Arcturus

Krigsbarn ombord på ångbåten Arcturus på väg till Sverige i juni 1941 

6. Veikko i Danmark

Treårige Veikko skickades 1942 till en familj med 7 barn på den danska landsbygden. Breven mellan de danska fosterföräldrarna och den finskspråkiga mamman översattes av de finska lottorna.

Översatta utdrag ur brev från Veikkos danska fostermor Thora Andersen till mamman i Finland:

Utdrag ur brev 22.2.1942:
”Vi förstår att Ni inte har det lätt, när Ni har mist er man och är ensam med 4 pojkar. Vi har ert brev, och när ’Lottan’ snart kommer skall hon läsa ert brev och översätta det, och så skall vi svara er. Jag hoppas att Ni känner er trygg, jag vet att alla era tre pojkar har det bra och bor nära varandra så att de kan träffas.”

26.4.1942
”När han en dag kommer hem till sin mor har han mycket riktigt även vuxit en hel del, vi hör om att ni i Finland saknar många saker som vi har rikligt av, i synnerhet här på landet, så vi tror också att Ni gjorde rätt i att skicka era barn hit ner, och vi hoppas och önskar att vi ska kunna hålla era barn sunda och friska tills tiderna en dag blir sådana att Ni kan få hem dem. Vi förstår mycket väl hur svårt det har varit för er, att skicka bort dem, men med Guds hjälp hoppas vi att det ska bli till gagn för er och ert land. Vi önskar att det ska lyckas för er att bygga ett hem i Karelen och vi hoppas att ni ska kunna behålla det, det är ju lite osäkert att resa ut redan nu.”

7a. Lotta Svärd

Tre lottor 1942. Lottorna gick klädda i uniform och följde en militär disciplin med strikta regler.

7b. Lotta Svärd-emblemet

8. Maires brev till mamma 1943

Maire Westerholms brev till mamma 1943. ”Kära Mamma! Tack för brevet. O vad roligt att mamma skall gifta sig. Men det är inte riktigt så roligt att flytta till Åbo. Jag vill gärna komma hem. Vi har talat så mycket om den saken. Får jag kalla farbror Markus för pappa? Hur mår famo? Får jag taga min cykel med till Åbo? Min bästa vän heter Gun Guldbradsen. Vi har mycket roligt tillsammans. I går var jag på dockteater. Föreställningen hette ”Med Olle och Britta på resa jorden runt”. Barnen var i Amerika, Kina, Spanien, Indien. Jag har fått ett sådant fint hopprep av farbror. Det är 7 m långt. Skall jag gå i finsk skola när jag kommer hem? Många kära hälsningar till Mami. Maire.”

9. Maire Westerholm med mamma och farbror Markus

Maire Westerholm med sin mamma Aune och farbror Markus hemma i Finland. Fotograf okänd.

10. Presidentens tackbrev

Maires fosterfar i Sverige, Torsten Kjellman, fick detta tackbrev av presidenten.

11. Mannerheims dagorder från 14.3.1940

12. Lennart Carlsson

Lennart Carlsson, på bilden från april 1944 15 år, skickades som krigsbarn till Sverige i mars 1940. Han var då 11 år. Han är en av dem som aldrig flyttade tillbaka och fick svenskt medborgarskap 1952. Lennart minns, att han som skolpojke höll ett föredrag för klassen om vinterkriget. ”I slutet av föredraget, när jag läste fältmarskalk Mannerheims dagorder av den 14 mars 1940 blev jag så oerhört rörd att jag hade all möda i världen att inte börja gråta. Den reaktionen är det enda jag minns av föredraget” berättar Lennart i sin minnestext ”Livet i Sverige”.

Citat ur Lennart Carlssons text:
”I min nuvarande lägenhet är ena långväggen i mitt vardagsrum beklädd med minnesbilder från Finland. Mitt på väggen finns en rund tavla med ett Finland med landsgränserna före år 1940. Därunder hänger en bild av marskalk Mannerheim. Till höger om dessa bilder finns Mannerheims dagorder av den 14 mars 1940. Till vänster om tavlan hänger ett porträtt av en av mina morbröder, som var löjtnant under kriget och tillhörde en truppenhet, som försvarade avsnittet strax väster om Summa. Till bilderna hör också min far, som var sergeant och stupade på Näset. Därtill finns ett fotografi av en av mina kusiner och jag själv i finsk arméuniform. Ett foto på min truppenhet i Dragsvik hösten 1949 finns också där, liksom ett av min son i svensk arméuniform. Slutligen finns längst till höger på väggen en bild av Åbo slott och Borgå domkyrka.”
”Länge kämpade jag med frågan var jag skall ha min gravplats. Skall det bli i Finland, mitt gamla fosterland eller skall det bli här? Det blir på Stafsinge kyrkogård [i Sverige]. Jag konfirmerades i Stafsinge kyrka våren 1944. Jag känner inte längre på samma vis en konflikt mellan Stafsinge och Ekenäs, som är mina förfäders boplats på mödernet sen många generationer tillbaka.”