Under mellankrigstiden 1918–1939 var nöjeslivet livligt. Man ville ta avstånd från de dystra krigsåren genom att roa sig: gå på teater och bio, äta på restaurang, gå på café eller konditori, åka på bilutfärder, lyssna på levande musik, dansa och ha roligt. Den förbättrade ekonomin gjorde det också möjligt.
Nöjeslivet i staden skilde sig på många sätt från nöjeslivet på landsbygden. Avstånden var långa på landsbygden, och i stället för att gå på café, bio, krog eller konditori tog man sig till dansbanan, för det mesta på cykel. Andra fritidsaktiviteter på landsbygden var till exempel ungdoms- eller nykterhetsföreningar och utflykter i naturen.
Socker och fett hade varit bristvaror under första världskriget så sötsaker var efterlängtade. Att kunna gå på konditori och äta bakelser var ett nöje för hela familjen under mellankrigstiden. När andra världskriget bröt ut blev socker och fett igen en bristvara som kunde köpas endast mot ransoneringskuponger.
Henry Parland (1908–1930) anses i dag som en av våra främsta finlandssvenska modernistförfattare. Modernist betyder att vända sig mot gamla och traditionella sätt och i stället hitta nya, till exempel att inte skriva dikt på vers eller med rim som man gjorde förr. Henry skrev på ett modernt sätt om moderna saker, som bio, bilar eller jazzmusik. Han levde ett intensivt uteliv i Helsingfors i slutet av 1920-talet och drack alkohol, som var förbjudet på grund av förbudslagen. Föräldrarna ville att han skulle studera juridik, men Henry ville bli författare och misskötte studierna. Han skickades därför till sin morbror i Kaunas, Litauen, för att lugna ner sig. Där insjuknade han i scharlakansfeber och dog endast 22 år gammal.
Henry Parland hann under sitt korta liv publicera en diktsamling, Idealrealisation (1929), men mycket annat som han skrev har publicerats först efter hans död.