27
maraton för att förbränna allt och bakade så att jag ett halvt år
efter att bakboken getts ut blev sjukskriven för utmattning.
Det är svårt att ångra något som lärt en så mycket som den
där bakboken (Sött och nött heter den), ändå skulle jag periodvis
ha gett ganska mycket för att den boken inte fanns.
Hösten vann mina dikter Solveig von Schoultz-tävlingen.
Jag var sjukskriven under prisutdelningen, gick omkring med
skoskav och ångest och mådde dåligt. Men jag hade vunnit, för
första gången kände jag att jag inte behövde strida om min plats.
Jag kunde komma till prisutdelningen och vara ovedersägligen
bäst.
På prisutdelningen fanns representanter från förlagen. Anna
Friman från det då ihopslagna Schildts & Söderströms pratade
med mig, sa att de var intresserade av att läsa annat jag skrivit.
Jag hade skrivit femtio dikter på samma tema som de vinnande
(en älg och en jägare), hon fick hela samlingen.
Vid en lunch någon månad senare sa hon att de inte ger ut den.
Till historien hör också det här: började jag skriva en bok
som utspelar sig på en minkfarm i Österbotten. Under alla de
här åren var det den boken jag borde ha skrivit. Det var den jag
försökte komma undan. Jag bloggade, bakade och skrev dikter,
men hela tiden längtade jag innerst inne efter att skriva den där
minkboken.
Jag var rädd, jag vågade inte. Det var en så stor dröm att bli
författare att jag inte vågade sätta igång att förverkliga den. Jag
gjorde ofarliga saker: bakade kakor och skrev poesi, sådant som
nuddade vid drömmen men var riskfritt.
Jag blev utbränd och sjukskriven. Orsakernavar många, att jag
var facklig ombudsman på jobbet under slitsamma samarbets-
förhandlingar, att jag jobbade som kulturredaktör, att jag bakade
kakor och grundade en nätbutik för loppiskläder.