28
Men mest av allt berodde nog min utmattning och min sjuk-
skrivning på att jag gjorde fel saker. Jag hade hela tiden känslan
av att jag sprang ifrån det jag ville göra. Ju snabbare jag sprang,
ju framgångsrikare jag blev, desto längre kom jag från det jag
egentligen längtade efter.
Mitt ego blev bekräftat, och det var trevligt, men det som var
jag själv blev fullständigt överkört.
Det går inte i längden, ett bekräftat ego räcker aldrig. Det är
sådant som gör att man blir sjukskriven.
På vägen till att bli frisk insåg jag att det är en sak i livet jag
vill: skriva klart den där boken. Om den skulle antas eller inte
spelade mindre roll, jag måste bli klar, jag måste ge mig själv
den respekten.
I februari återgick jag till mitt jobb, och samma kväll
tog jag tag i mitt mink-manus. Jag trodde inte längre på mina
ursäkter för att springa undan.
Jag kan inget om minkfarmning: Spelar ingen roll, författare
hittar på, hitta på hur man pälsar en mink.
Jag vågar inte, tänk om jag inte når fram: Du skriver inte för
andras skull, utan för din egen.Även om boken aldrig blir antagen
har du respekterat dig själv så pass att du förverkligat din dröm.
Jag har inte tid: Prioritera och gör val. Du tror väl inte att du
kan förverkliga dina drömmar utan att offra något annat?
Så jag skrev klart Minkriket. När jag väl bestämt mig gick det
snabbt, sex månader från att jag började till att jag skickade in
manuset.
Den blev antagen. Den blev läst. Det spelade egentligen ingen
roll.
Det som spelade roll, och spelar roll, är att jag genom att skriva
den gjorde det jag mest av att längtade efter.