ÄLVAN OCH JORDANDEN
kom hon i mitten av tjugotalet hem med amerikanska idéer och violetta
underkläder. Hon köpte Strand Café vid Salutorget i Helsingfors och
försåg torghandlare och närliggande kontor med kaffe och smörgåsar.
Axel slet hund i Amerika innan han blev framgångsrik affärsman i Ma-
riehamn. Skandalbarnet Georg blev familjens svarta får. Han försvann
på okända vägar, men uppenbarade sig till släktens förvåning i början av
-talet i Hälsingborg som burgen Amerikapensionär.
Nenne var den enda av syskonen som aldrig behövde emigrera. Hon
dimitterades med goda betyg från Handelsinstitutet i Åbo och börja-
de som bokförerska på Woikka bruk. Enligt hennes livslånga väninna
Martha Hornborg, som också hade tjänst vid bruket, tog det inte lång tid
förrän den stilige Ernst Tuominen hade fallit för Nennes nyktra charm.
De gifte sig . Äldsta dottern Brita Irene föddes under tiden i
Kymmene. Därefter fick Ernst anställning som kontorschef vid Kajaa-
nin Puutavara OY. I Kajana föddes döttrarna Gunvor Irene, Mirjam
Irene och Anita Irene.
, året för Finlands inbördeskrig, flyttade familjen till Helsingfors
där Ernst blev försäljningschef vid Valtameri Oy. Deras nya bostad var
inköpt »per telegram och på skuld« och låg vid Arkadiagatan .
»Alltså kom vi till H:fors till julen med ett jättestort flyttlass
på tåg. Det tog väl en dag och en natt från Kajana dit. Vi kom från en
stad bakom fronten som inte hade haft någon matbrist, så i packningen
fanns minst rexburkar, ett par skinkor och allt bohag. De två tjäna-
rinnorna följde med; de åkte i tredje klass och kom för att hjälpa oss som
var i första (så var tidens sed). Nita var bara ett halft år gammal och jag
minns att Mamma måste amma henne i skydd av några kappor«, skriver
den nästäldsta dottern Gunvor, som på äldre dagar sammanställde en
berättelse om sin släkt.
Lägenheten vid Arkadiagatan dominerades av den moderna smaken.
»De hade inga ärvda saker i sitt nystartade hem […] allt som skaffades
var av nyaste design, jugend förstås på den tiden.«
Gunvor minns sin fars utseende, »högrest hållning, bred panna och
en tankfull blick i de grågröna ögonen«. Ernst var mycket språkbegå-
vad, något av en kosmopolit.