KAPitEL 2: PÅ ARKADiAgAtAN
Hela första sommaren efter flyttningen från Kajana till Helsingfors
var Ernst utomlands på tjänsteuppdrag. Den sommaren tillbringade
flickorna Tuominen för första gången hos morbrodern Axels familj i
Mariehamn. Varje vecka kom det vykort till alla barnen från Europas
storstäder. Mirjam sparade ett tiotal kort från Paris och Barcelona. Från
Barcelona skriver Ernst att han har köpt en docka åt henne. Nenne,
hans »underbara hustru« tackas med ett kort på bröllopsdagen den au-
gusti för »de gångna elfva åren. Skulle kolossalt gärna vara i dag hos
Dig, såsom du väl förstår.«
Ett och ett halvt år senare fick Ernst en ny tjänst vid Träförädling-
arnas Centralförbund men hann aldrig tillträda den. Den första maj
dog han oväntat av »hjärtslag«. Han led av diabetes. Det rörde sig
sannolikt om blodsockerfall och attacken skulle ha kunnat åtgärdas. I
Finland rådde dock förbudslag och då Ernst Tuominen segnade ner på
gatan på valborgsmässoafton, fördes han till finkan. Under natten dog
han, utan att ha fått någon läkarvård. »Därför blev maj aldrig någon
festdag i vår barndom«, kommenterar Gunvor.
Nenne var vid års ålder änka med fyra barn, den yngsta dottern
Anita hade ännu inte fyllt två år. Gunvor berättar:
Ernst skickade vykort till sin familj från Europas storstäder.