ÄLVAN OCH JORDANDEN
Också novellen »De borttappade sedlarna« i debutsamlingen Tidig tve-
kan () innehåller en stark skuldproblematik. Den sjuåriga Magdale-
na får ett av sina återkommande migränanfall. Det var en sjukdom som
Mirjam led av hela sitt liv och som hon här beskriver med precision: de
flimrande punkterna som förkunnar migränen, det smärtsamma upp-
kastningsbehovet, den hamrande huvudvärken som denna gång stegras
till det outhärdliga. Anfallet är gudasänt, eftersom Magdalena trotsat
Gud, som inte har hört hennes böner om befrielse från migränen.
Allting förändras när mamma säger: »Vi flyttar in hennes säng till oss
i natt.« I föräldrarnas sängkammare finns ett lugn som härrör sig från
mammas närvaro. »Var det möjligt att mamma var mäktigare än själva
Gud, måste hon fråga sig.«
Under nattens lopp blir Magdalena vittne till en scen som rubbar
hennes grundtrygghet. Hennes älskade pappa kommer hem berusad
och efter ett gräl lyfter han handen och slår mamma. När fadern märker
dotterns närvaro, sticker han till henne två splitternya enmarkssedlar.
Försoningsgesten upprör Magdalenas sinne för rättvisa. Följande dag
kastar hon bort sedlarna och får till sin överraskning bannor av mamma
med tillsägelse att be fadern om förlåtelse. I denna upp och nedvända
värld förstår Magdalena att det är hon som är skyldig till alltsammans.
Allt är en angelägenhet mellan henne och Gud.
Hon visste att nu kunde hon tryggt fortsätta att leva igen. Ond-
skan fanns inte utom henne. Ondskan var något som fanns bara
inom henne själv. Hon var kanske själva ondskan. Hon bar kanske
inom sig hela världens ondska. Men omkring henne var världen en
lugn och god värld.
FÖR miRJAm BLEV faderns död en sorg och ett trauma, som hon aldrig
kunde eller ville frigöra sig från. I hennes föreställning var hon faderns
älsklingsdotter, som han tog med sig vart han än gick. De hade haft en
alldeles speciell relation, men hon hade svikit honom när han blev sjuk
och började dricka i skräck för döden.