KAPitEL 2: PÅ ARKADiAgAtAN
DEN ÅttAÅRigA miRJAm stannade efter faderns död på klassen. Senare
hade hon ingenting emot skolan. Hon säger i radioföredraget från :
Jag upplevde den lägre skolan på ett vilset, tafatt och långsamt
sätt, allt det yttre beredde mig såpass stora svårigheter, att jag ald-
rig hann fram till det inre. Desto bättre trivdes jag i lärdomsskolan
och mer ju högre upp jag kom […] Från sjätte klassen fick vi en
ny modersmålslärare och för mig betydde det en vändpunkt. För
mag. Madsén blev uppsatsskrivningen någonting mycket roligt.
Hon tillät en att skriva hur hänsynslöst personligt som helst[…]
Man fick överhuvud uttrycka sig för denna eljes stränga och ford-
ringsfulla lärare.
I sina uppsatser från sjätte klassen uppåt tvekar Mirjam inte att utslunga
fördömanden över Napoleons despotism eller över den vita rasens själv-
tillräcklighet. Under rubriken »Min barndoms roliga böcker« gör hon
Mirjams
konfirmationsfoto.