KAPitEL 2: PÅ ARKADiAgAtAN
Ungefär vid den här tiden måste Mirjam alltså ha blivit bekant med
Torsten Korsström. Antagligen introducerades han av sin bror Göran i
Nennes gästfria hem, där döttrarnas väninnor och vänner blev bjudna
på té och kaffe och kunde gå ut och in som självskrivna gäster.
Inga direkta dokument finns om sammanträffandet. Det är i fiktio-
nens form som jag tycker mig utläsa information om mina föräldrars
första möte. I »Ny gryning« blir den sextonåriga Chérie Kloster presen-
terad för den -åriga Kim Petersen i sin faster Thérèses salong:
Kim och jag kände oss från första början dragna till varandra.
Han föreföll mig varken barnslig eller viktig som pojkarna i sko-
lan, inte heller var jag skygg för honom såsom jag eljes var för
representanter av det andra könet, isynnerhet unga sådana. Han
såg ganska bra ut, var ganska lång, bredaxlad, fastän mager, med
djupt liggande gråbruna ögon och tätt hår, som växte i kilar mot
tinningen, låg panna, buskiga ögonbryn, mycket långa ögonfran-
sar och sensuella händer.
Chérie och Kim har mycket att tala om med varandra. De pratar lit-
teratur, konst och så småningom om sig själva. Kim möter ofta Chérie
efter skolans slut och följer henne på hemvägen. De går på kafé, bio eller
teater – i den mån de har råd. Kim har just ingen lön, bara skulder.
Mötet med Kim förändrar Chéries tillvaro:
[…] jag övergick till att gå upp i mitt eget liv mer och mer – jag
lyssnade till en musik i mitt eget inre, det var någonting jag inte
hört förut, det var något främmande, vilt berusande, oroande och
lockande på engång.