()
en ättling till tant Pia och farbror Gutta, mormors vänner
som gästade henne ibland.
Sommaren sextiosju är släktens andra sommar på det
nedlagda sågverket i Ruovesi. Mamma är med i filmen,
hon bär solglasögon och sjal, hon är vacker, det svarta
håret gör henne lik någon av tidens italienska skådespeler-
skor, jag tror jag tänker på Anna Magnani. Mormor syns
mycket, hon styr och ställer som hon brukade, det finns en
oro och en vaksamhet i hur hon ser på sin dotter. Allt ser
ganska påvert ut, som att det fortfarande är efterkrigstid,
och jag minns hur både mormor och mamma sparade på
allt, på gummiband, snören, papperspåsar och glasburkar,
fast de kom från en burgen familj.
Pappa är inte där, han är nog i Helsingfors och jobbar.
Men jag knatar omkring med en mini-skottkärra, jag
är ganska rundlagd och frodig den sommaren. Och du
finns där, bara två månader gammal, sovande i din barn-
vagn.
Varje gång jag ser Ruovesifilmen tänker jag på att det
råkar vara just sommaren , den som gått till histo-
rien som ”The Summer of Love”, Kärlekens sommar.
I Finland var den sommaren kylig, sjutton grader var en
vanlig dagstemperatur och nitton–tjugo grader var nästan
värmebölja. Det var nog inte många som klädde av sig
och sjöng och älskade i parkerna då: manchesterkavajer,
ylletröjor och andra rejäla doningar var den finska melo-
din, alltmedan nymornade amerikanska hippies flockades
i San Francisco och på festivalen i Monterey.