Urpolas kiosk ()
i mitten av sjuttiotalet, för vi har redan
boxern Columbus, fast han fortfarande är en valp med
outvecklade beskyddarinstinkter. Du Kjell och jag befinner
oss ute på det vidsträckta fältet i Munksnäs, nedanför
dälden som leder upp till Docentvägen där äldreboendet
Sagahemmet ligger i dag; en ruggig skogsdunge där det
ryktas att någon sett blottare och det alltid är lite läskigt
att röra sig.
Vid den här tiden får man fortfarande låta hundar
springa fritt, och gärdet är som en dröm för vilken jycke
som helst. Vi kickar boll och noterar inte killen som korsat
gräsmattan förrän han är nästan framme vid oss. Jag inser
genast att han är äldre än du, större också, kanske i de övre
tonåren. Registrerar även det vagt hotfulla i hans utstrål-
ning. Han har lätt rödfnasig hy, några ljusa fjun ovanför
överläppen, flackande blick. Jeansjackan är knäppt, för
det är redan höst och de kala lövträden inramar fältet
där hissfirman Kones upplysta kontorshus tronar som
ett fyrkantigt rymdskepp i fonden.
Främlingen hälsar inte och rösten har genast en fientlig
ton. Onks röökii? Frågan är riktad till dig. Eller ja, det är