Ved
ett slag vid bardisken när jag fick syn på man-
nen i spegeln. Han satt vid ett bord för två och den andra stolen
var ledig. Han kunde ha varit sextio, kanske mer. Han var propert
klädd; kavaj, slips, glasögon och den enda på krogen som drack
kaffe. Hans läppar rörde sig oavbrutet som om han talade med
någon. När han tände sin tredje cigarett såg jag den person som
jag antog var jag hasa ner från barstolen, gå fram till mannens
bord och fråga om jag fick slå mig ner.
Han såg upp, nickade kort och jag vinkade till mig en servitör
medan mannen fortsatte att mumla. Det dröjde en stund innan
mina öron ställt in sig på rätt våglängd och jag uppfattade orden
som strömmade ur hans mun på både det ena och det andra
språket. När jag fått mitt glas avbröts mannens svada medan
han dödade fimpen bland sina likar i askfatet, lutade sig fram
över bordet och spände sina blågrå ögon i mig.
Har du sett en brinnande råtta? sa han, men innan jag hann
svara vinkade han avvärjande med en bred och valkig hand. Nej,