VED
rykande papyrossen, han kunde ha gett vad som helst för ett enda
bloss, han föreställde sig att det var han som rökte, han som drog
in röken i lungorna och just då hörs ett visslande ljud, en torr
smäll som när en gren knäcks och där ligger vännen med ett hål
mellan ögonen och farsan hör order skrikas, de första svarsskotten
avlossas, men det enda han tänker på är cigaretten i snön och han
tar den mellan sina stela fingrar, kryper ner i graven och suger
för allt vad han är värd, för president och fosterland, ända tills
glöden bränner hans läppar.
Jag minns de klara stjärnhimlarna då vi satt och väntade på
flyglarmet, satt där bakom mörkläggningsgardinen och lyssnade
på granngubbens radio på andra sidan väggen som var så tunn
att vi hörde nästan varje ord. Det var samma litania hela tiden,
om kriget och de våra, men också om oss på hemmafronten, alla
påbuden om att också vi skulle dra våra strån till stacken. Jag
minns att jag undrade vad det var för en stack som avsågs, alla
myrorna låg ju infrusna i skogarna och skulle inte röra sig på ett
bra tag, det var vad jag trodde då, nu vet jag att myrorna inte lig-
ger i dvala ens under den kallaste vinter, de håller sig bara djupt
nere under barren och behöver inte elda i spisar eller kaminer för
att hålla värmen. Innan kriget bröt ut hade Poju, Olli och jag sett
Robin Hood med Errol Flynn som fredlös i gröna trikåer och det
var paradiset direkt för oss pojkar, ett sådant liv ville vi leva, ta
från de rika och ge till de fattiga. Vi tog oss till Stjärntornsparken
och smygsågade grenar, gjorde bågar och täljde pilar som vi
virade ståltråd runt spetsen på, ställde upp oss på ett led och
arkebuserade tomma konservburkar. Samma dag som kriget bröt
ut bildade vi ett hemligt luftvärn, gick upp på vinden, öppnade