BÅGSKYTTEN
för några år sedan, somnar jag med i huvudet, den finns där på
morgonen när jag vaknar och den viskar i mitt huvud hela dagen,
viskar med sin tankeröst. Det kan ju hända att jag har fel, men
den lämnar mig inte i fred. Tanken, att brorsan fick för sig att gå
ner till hamnen med kälken för att hämta ved, att han knackade
på vaktens dörr.
Jag hade tömt mitt glas och reste mig för att gå, höjde handen
till avsked, men det var som om han inte såg mig. När jag stod
vid dörren vände jag mig omännu en gång. Sjömannen, om han
nu var sjöman, satt kvar vid bordet och rörde på läpparna som
om han talade med någon, som om han började om från början.