38
smala repet. Hon hänger och dinglar en stund, jag ser
hur hon söker med blicken efter något mer att hålla sig i.
Men här finns bara repet, här finns inga grenar och ingen
utskjutande bark att stöda sig mot.
– Du måste dra dig uppåt, ropar jag ner till henne. Du
måste använda armen.
Syrsa släpper taget om repet och rasar ner i marken.
– Ta tag med fötterna i repet innan du släpper, du
måste vara snabb!
– Va?
Hon ropar så högt att jag hastigt ser uppåt. På berget
kan klippblock rasa och rulla ner för branterna, vad som
helst kan utlösa ett ras.
– Jag kommer ner, säger jag till dem.
– Va? Prata högre!
Det bränner i handen och mellan låren då jag rutschar
ner för repet.
– Alltså du är ju jättesnabb, jag såg det inte ens, det sa
bara ritsch och så var du nere på marken.
Jag gnider handflatan mot byxbenet för att få bort den
stickande känslan.
– Se nu hur jag gör.
Jag greppar repet med handen och klättrar överdrivet
långsamt. Jag försöker visa hur jag ömsom tar tag om
repet med handen, ömsom sätter tyngden på benen och
fötterna. När man kan klättra sker det utan att man tän
-