Ä
Ljusets drottning på Rådhustrappan!
De svarta och bruna hattarna och mössorna på det
anrika torget sträckte på nackarna och viftade som
glada hundar med hela kroppen. Där är ju Apotekaren, och där
Restauratören, Pastorn, Rektorn och Handlanden! Morjens,
morjens, inte sorgens!
Luciakröningen på torget var en viktig tillställning för alla
som ville visa upp sig, och det ville alla som tillhörde gräd-
dan. De hade sin ståplats bokad varje år eftersom det var en så
stämningsfull bild med det vackra, gamla rådhuset, alla ljusen
och myspyset så där i största allmänhet. Man kunde lägga in
den bilden som en strömming i ättikslag och ha kvar på nät-
hinnan under de dagar när skinkan torkade i ugnen, jultårtorna
brann, lutfisken blev slemvatten, barnen svor, pappan surnade
till vid groggen och mamman svettades över att svärmor skulle
tycka att potatislådan var för söt, sillen för salt, kålrotslådan för
lös och risgrynsgröten för hård. Då, under dessa dagar, kunde
bilden av det gamla torget och alla de glada mänskorna som lagt
märke till att just man själv också i år var där med sin perfekta
julfamilj, trösta mycket. Kröningen blev på så sätt den vackra
fond som förlät alla tillkortakommanden i köket liksom även
annorstädes under advent. Ja, och inte bara det. Att man visat
upp sig på luciakröningen det här året också blev en ny lapp i
det värmande och skylande täcke som bestod av små fyrkantiga