nackor som inte alls var lika fantasifullt färglagda som Gunttas.
Fast i sanningens namn måste ju säjas att inte heller de andra
flickornas mattor kunde anses vara direkt enfärgade, men flick-
orna med de matta ögonen klassades alla som horor. På grund
av ögonen alltså. Och det var helt riktigt, för Gunttas klara och
strålande hindrade allt det hemska från att tränga in i själen.
Men de andra, de med de matta ögonen, så genom deras trängde
allt ända in på djupet och smutsade ner inte bara i själen, utan
hjärtat och alla andra inälvor också. Det kan man ju gott förstå.
Alltså, vad fastnar i ett nytt plastfat i bastun? Ingenting. Allt
spolas över kanten. Men vad fastnar i ett gammalt, där plasten
redan blivit repad och matt? Allt, kan man säja. Allt fastnar
och går inte att få bort. Ju mer man gnuggar desto mer fastnar
det, och alla som har försökt putsa ett sådant fat vet att det är
bäst att låta det vara. Använda det i bastun så länge det går och
sedan degradera det till svinmatafat. Eller om man inte har svin
så går det bra att förvara krokiga spikar i det. Det är nästan det
enda. Så flickorna med de matta ögonen förtjänade minsann
att kallas horor, för hur är det nu egentligen med moral och
allt det där? Det vet ju alla som en gång varit i en kyrka att det
går att tvätta sig ren från alla synder hur lätt som helst. Några
förlåt, förlåt jag syndig mänska bara, så är saken klar och man
kan fortsätta som förut. Men flickorna med ögon som inte
strålade alls och där allt hade trängt ända in på djupet, kan de
ens närma sig en kyrka? Sällan. De undviker den. För att de inte
vill fläcka ner alla de snälla tanterna med sin solkighet, och på
det sättet förblir de bortom all hjälp i evighet, amen.
Eftersom Lucia ska vara den allra renaste och oskuldsful-
laste ljusets drottning var det naturligt att Guntta blev vald
till bygdens egen vita jungfru från Syrakusa. Och så hade hon