i tidningen när kandidaterna presenterades och uppdraget
beskrevs. Den sista punkten var den som utmärkte Guntta så
där alldeles speciellt. Det var många törstande som hade fått
dricka ur den friska och aldrig sinande källan. Som fått luta sina
huvuden mot en mjuk barm och känna sig omslutna av kärlek.
Det är klart att man måste festa att man blivit vald till Lucia.
Kvällen före kröningen satt Guntta med sina kavaljerer på
ölsidan på Bar Fredrika och hivade in för allt vad tygen höll.
Det blev en mycket lyckad kväll och hela bygdens egen Lucia
åkte fast för sina förfalskade identitetspapper och allt var det
olämpliga sällskapets fel. Alltså de ondskefulla väninnorna
från dåliga familjer som helt enkelt lurat Lucian att förfalska
sina papper och de elaka, stora pojkarna som lurat in henne i
syndens näste och sedan hällt någonting i hennes smultronsaft
så att det hade slutat så tokigt. Sa Luciamamman. Till polisen.
Hon hade äntligen fått fasaden lite putsad och något roligt att
tänka på under de ensamma timmarna med golvmoppen på
penselfabriken, och nu hotades den att smutsas ner igen av det
där gänget av långhår som brukade hålla till i Gunttas rum dag
och natt. Det hade mamman inte haft något emot tidigare, för
mest var hon ju på arbete och gav blanka fan i hur dottern skötte
sina affärer, huvudsaken var att hon behövde se och höra så lite
som möjligt av henne och det där packet som hon höll sig med.
Men nu hade det otroliga hänt och också den här mamman
skulle en enda gång få skryta i butiken inför de andra skatorna
som alltid måste fråga hur Gunilla nu riktigt klarade sig i skolan
när hon stannat vart och vartannat år och hade villkor varje
sommar. När det gäller en Lucia så suddas allt det som varit ut
och mamman fick erfara att till och med polisgossarna Kling
och Klang talade till en på det vänligaste och mest inkännande
sätt, för de ville ju också att alla skulle myspysa och hålla skenet