gamlingarna så glada så glada och började dunka med käpparna
i golvet och skrika att Lucian hade lovat att de ska få fara hem
och här har man suttit i flera år och blivit femton centimeter
kortare och vetat att man klarar sig bra i det egna hemmet och
nu ska vi härifrån och det med detsamma, att ring efter taxi och
genast! Man förstår att de blev uppviglade, gamlingarna. Vem
tycker inte det är skönt med en sval hand på pannan när man
har ett lass het skit i blöjorna?
Det fina var att Lucian var lika poppis bland pojkarna som
bland gamlingarna under hela luciaperioden, och att hon
minsann inte tänkte vara borta från en enda fest som hölls till
hennes ära av de trogna kamraterna. Och alla ville ju vara med
på kalasen för det var inte ofta man fick umgås med ett helgon
från Syrakusa. Det var nästan bara påven egentligen som fick
frottera sig med sådant folk. För det vet ju alla som har lite
allmänbildning att det fanns påvar, ganska många till och med,
som hade haft ingående och mycket viktiga och därför ytterst
privata möten, så att säja, med sina kardinaler. Och ett större
helgon än påven finns väl inte, Jesu ställföreträdare på jorden?
Fast, nåja, för pojkarna var det nog bättre med hela bygdens
egen Lucia i alla fall, för det där med homosexualitet hade inte
riktigt slagit igenom i staden på den tiden ännu. Och så kan
man ju fråga sig om det nu på riktigt är så att de där påvarna
och prelaterna är att betrakta som verkligt heliga män, så där
på allvar. Inte tror de väl på det som de predikar?
– Det säjer ju sej självt, sa farsan. Det hör nu liksom bara
till tjänsten. Liksom det hör till alla andra direktörers. Att få
kunderna att tro på firman.
Farsan var en stor humorist, socialist, ateist, nikotinist och
pessimist. Det var kanske för att han var det sista som han också