28
pappa på sitt strängaste sätt. Jag smög närmare trappan för att kolla.
– Det är bara ett par saker, eller högst tre, som jag borde fixa,
några ändringar i ett dokument … sa pappa.
Det prasslade igen.
– Nicolas, det var du som lovade, inte jag. Det här är ditt nyårs-
löfte. Stolen skrapade och jag hörde vatten rinna ner i diskhon. Hon
sköljde säkert sin kaffekopp.
När jag kom ner för trappan vände sig pappa mot mig och log alltför
brett. Som om han var glad, men inte hundraglad. I pappas hand låg
mobilen i ett stadigt grepp. Den plingade till, och jag såg att pappa
försökte låta bli att titta på den. Han lyckades inte.
I bilen ville pappa prata om hur det hade varit i skolan under veckan
och jag svarade ”helt bra” på alla frågor. Det gör jag alltid. Det är
mitt bästa svar. När vi kom fram stönade han. Det var redan fullt på
parkeringen.
– Måste hela världen simma just idag, muttrade han medan han
rattade med en hand och svajpade på mobilen med den andra.
När vi kom in var det kö. Det är det ofta på lördagar. Man måste ta
det med humor, brukar pappa säga, men inte idag.
– Ett skåp eller två? Damen i kassan försökte få ögonkontakt med
pappa, men hans blick var riktad mot mobilen och ingen annan-
stans. Hans fingrar svepte och tryckte om vartannat.
– Pappa, sa jag och rodnade när jag hörde hur folk längre bak i
kön harklade sig. Damen i kassan harklade sig hon med.