29
– Delar ni skåp eller ska ni ha varsitt? frågade hon på nytt.
Äntligen tittade pappa upp.
– Skåp, javisst, skåp ska man ha i simhallen, sa pappa förvirrat.Vi
tar ett skåp, sa han och tittade genast ner i mobilen igen.
– Okej, kanske jag ger er två ändå, sa damen vid kassan.
Jag nickade och tog emot nycklarna. Jag tror inte att pappa ens
märkte det.
Vid skåpen fattade jag att han var galen. Jag hade redan vikt ihop
kläderna och samlat allt som jag skulle ha med mig till duschavdel-
ningen. Pappa hann så långt att han fick av sig kläderna, men sedan
plingade telefonen. Han satt alldeles naken på den kalla bänken och
knappade frenetiskt. Först räknade jag till tio. Det ska man göra om
man håller på att explodera. Sedan exploderade jag, men bara lite.
– Pappa! röt jag och han ryckte till.
– Jag ska bara, jag ska bara … mumlade han och rättade till glas-
ögonen medan han fortsatte att knappa på telefonen. Jag kände hur
jag ville explodera på nytt, så jag dängde handduken i bänken. Pappa
reagerade inte, för nu undersökte han någon störande detalj på mo-
bilen. Men en farbror, en riktigt rakryggad, med badmössa och bad-
byxor av samma fina märke, dök upp från ingenstans. Han blängde
på mig. Skakade på huvudet och muttrade något om nutidens barn.
Jag ryckte åt mig handduken och bet ihop.
Till slut packade pappa upp schampo, handduk och badbyxor och
vi gick till duscharna. Det susade mjukt av vatten och lördagsglada