30
rop från bassängen sökte sig in till oss och fick mig att längta. Då
upptäckte jag att pappa fortfarande hade mobilen med sig.
– Du kan ju inte ha den där i bastun, sa jag och pekade.
– Nej, alltså jag packar in den i handduken, så här! sa han och
smilade tillgjort medan han visade upp mobilen, tätt invirad som en
bebis i en trygg filt.Jag förstod att han tänkte sig att jag skulle skratta,
men jag skakade bara på huvudet.
I bastun var det tyst. Jag räknade de minimala lamporna i taket och
såg på pappa genom ångan.Han blundade,och när jag blundade tyck-
te jag att vi var tillsammans lite grann.Vi småpratade också, om inget
särskilt.Allt mitt trumpna lättade, kanske det blev till ånga därinne.
Men sedan gick vi ut ur bastun. Pappa ryckte i handduken, för att
nå badbyxorna som låg bakom. Mobilbabyn flög med full fart ge-
nom duschrummets fuktiga luft, mot det kakelblanka golvet.
– Nej, nej, neeeeej! vrålade pappa och gjorde ett klumpigt skutt
fram till mobilen. Jag smög sakta efter. Mobilen var hel. Inte ens en
liten spricka.
Tur, tänkte jag. Han hade säkert blivit rasande om den hade gått
sönder.Men jag tänkte också synd.Synd att den inte pangade i tusen
bitar. Synd att den inte blev splitter och skrot.
– Äsch, nu har det kommit mejl också, sa han, och hans panna
fick långa rynkor.
Jag kände hur bastumagin försvann.Hur bastuns mjuka bo byttes
ut mot pling och pip som ekade mot kala väggar.
–Vet du, jag måste bara, helt fort, sa han medan han krånglade på
sig badbyxorna med en hand.