33
Simhallen stannade. Många drog en suck
av lättnad. Så många att tystnaden var ge-
mensam en liten,liten stund. Sedan började
sorlet igen. Ett glatt babbel, spridda lättade
skratt. Det var bara en mobil. Hörde ni! Det
var bara en mobil!
Pappa satt ensam uppe vid badvaktens bås med ryggen mot väggen
och huttrade. Utan mobil. Han stirrade rakt fram, kunde kanske
inte riktigt fatta. Jag satte mig bredvid honom, men det blev kallt
väldigt fort, och jag tyckte att det var lite pinsamt att det var så
många som höll på att snubbla över pappas långa håriga ben.
– Nu går vi i bastun, sa jag. Men pappa satt där helt orörlig. Jag
puttade på honom med min tå. Han flyttade sig inte. Då tog jag tag
i hans axlar med mina russinskrynkliga simhallsfingrar och försökte
lyfta honom. Han viftade bort mig, helt fräckt.
– Nej Tim, jag stiger upp själv sen.
Då blev jag arg på riktigt.
– Pappa! Nu!
Då var surgubben där igen. Han spände blicken i mig, och jag såg
att han ville ta mig i örat också. Han sträckte på sig och talade högt
och överdrivet tydligt:
– Barn ska inte skrika åt vuxna.
Och han hötte med fingret,långa sladdriga korvfingrar hade han
och lite grå hud.