Annars är det underligt lätt att hålla sig till rollen, fast
Oli alltid måste vända boken uppochner om mamma eller
pappa kommer in i rummet när han ligger och läser, och
vi alla måste låtsas att vi inte vet en massa saker, och hålla
noga reda på vad som händer så att vi inte i misstag pratar
om något i förväg.
Vi stannar uppe på en hög kulle med utsikt över ett sovande
bostadsområde. Oli gräver i handskfacket, hittar mammas
gömda cigarettpaket och ska just tända på, men Linda tar
tändaren ifrån honom och väser att det är livsfarligt för ett-
åringar att röka.Oli protesterar,men kan inte göra speciellt
mycket i sina sparkbyxor. Sedan finner han sig i sitt öde,
suckar, och lutar sig bakåt i Lindas famn. Jag har bestämt
mig för att inte börja röka den här gången,åtminstone inte
regelbundet.
Oli säger att han inte längre minns hur det är att ha sex,
och jag säger att han åtminstone inte behöver ha finnar.
Han stirrar stint på mig och pekar neråt på sina blöjor och
jag blir tyst. Han har det nog kanske värst av oss, Linda
och jag kan ändå i viss mån bestämma över oss själva. Men
Linda är den enda av oss som har familj. Det är år tills
tvillingarna ska födas, och Linda har bestämt sig för att
göra allt precis som förra gången. Hon är livrädd för att
någonting ska gå annorlunda så att hon aldrig får se dem
igen. Kanske hon har det värst ändå.