Hon är också den enda som fortfarande kommer med teo-
rier.Hon hänger hela tiden på biblioteket,plöjer genom av-
delning efter avdelning, fysik, matematik, filosofi, historia,
science fiction, konst.
Ibland lyckas hon kapa åt sig en halvtimme på en av bib-
liotekets datorer, men på internet finns det bara matrecept
och fuskkoder till spel och hackiga små porrbilder.I början
hade hon en ny teori nästan varje dag, men takten avtar.
Själv har jag slutat hoppas att vi någonsin ska ”vakna
upp”, som Linda kallar det. Även om vi fick reda på hur vi
hamnat här finns det ingen garanti för att vi kunde komma
tillbaka.
Jag får flashbacks och konstiga déjà vu-upplevelser dagli-
gen. Det är som att titta på en film jag sett för länge sedan,
bekant, men också överrraskande.Saker jag minns att hänt
mig händer plötsligt åt helt andra människor,och vice versa.
Men minnena finns där, någonstans djupt nere, de min-
nen man inte vet att man har, som är helt osynliga tills
någonting utlöser dem, och sedan är det liksom självklart
att de alltid varit där. Som en sång du inte kom ihåg att
fanns, men kan alla orden till då du hör den spela.
Ibland kommer jag ihåg diskussioner ända ner till
enstaka repliker. Det händer att jag sitter i skolan och
lyssnar på läraren och vet exakt ord för ord,ner till blink-
ningar och andetag,vad hon kommer att säga ungefär tio