37
.
Än en gång var det nästan natt innan han kunde återgå till arbetet.
Agnes dementa moster hade gett sig ut på vift för femtionde
gången och ingen annan än Agnes kunde sköta saken med
polisen och socialmyndigheterna. Hon hann bara kasta i sig några
smörgåsar innan polisbilen kom och plockade upp henne.Moster
Karin kände knappt igen någon annan än Agnes längre och Agnes
var också den enda som kunde hantera henne när hon var färdig
att plockas upp.Det här var inte första gången, nej minsann. Hur
kunde en människa som knappt klarade av att äta med sked längre
vara så förbaskat skicklig på att pilla upp alla säkerhetslåsen på sin
dörr? Agnes suckade trött och gnisslade tänder så att bara Marius
såg det.”Ättestupan, ättestupan!” viskade de tyst till varandra. En
absolut förbjuden och omoralisk tanke,men ett utmärkt alternativ
till att börja krossa skallar på riktigt.
Polisbilens motor röt till och Marius kommenderade Soffis
att ta på sig pyjamasen. Det ville hon inte alls. Med sin gulligaste
lilla röst som hon använde enbart för att få sin vilja igenom frå-
gade hon
”Kan vi spela schack i kväll pappa?”
”Nej, vi tar det på lördag! Nu är det alldeles för sent och vi
är för trötta.”
”Jag är inte trött alls!”
Soffis var världsmästare på argument. Om Marius inte varit
nödd och tvungen att gå igenom morgondagens föreläsning hade
han smält och plockat fram brädet. Han älskade schack, men Ag-
nes vägrade att spela med honom,eftersom han under deras första