41
deras. Vidare.
”Hemophilus har förmågan att mobilisera våra egna vita blod-
kroppar för att attackera sin rival.Vanligen lyckas den helt förjaga
streptokocken och kvarstå som ensam herre på täppan. MEN,
lyssna noga nu, för nu blir det intressant … Streptokocken har
som sagt sin goretexöverrock, så tung och otymplig att den nor-
malt nästan bara är till besvär. Normalt, ja, men när Hemofilus
lurar i grannskapet blir den plötsligt guld värd. Streptokocken i
rocken lyckas nu inte bara mopsa upp sig mot sin fiende. I skydd
av den kan den lilla bakterien dessutom, obemärkt av kroppens
immunsystem, leta sig längre ner i luftvägarna och ge upphov till
den lunginflammation, pneumoni, som gett den dess namn.
Streptokockens försvar mot sin angripare förbättrar alltså
dess förmåga att angripa oss. Men notera att denna virulens inte
är en adaptation för att döda så många av oss som möjligt.Den är
endast en bieffekt.Ur streptokockens synvinkel är vår lunginflam-
mation lika oväsentlig som ytterligare en utrotad regnskogsart är
det för el senhor presidente Bolsonaro i Brasilien.Vår kvävnings-
död är helt enkelt ett litet misstag på vägen,inget att bry sig desto
mera om.”
Här brukade Marius titta upp och kontrollera om publiken
hängde med.Några intresserade studenter nickade artigt.De som
satt längst bak sov vidare. Henri följde definitivt med, men hans
minspel var så ryckigt och Marius så närsynt att någon vidare
kommunikation mellan dem inte var möjlig. Fortfarande hade
han flera viktiga punkter obehandlade. När han närmade sig fi-
nalen skulle också de mest ambitiösa åhörarna börja snegla på
sina telefoner och lika diskret som tydligt börja packa ihop sina
saker. Men där fick de tji. Efter inledningen tänkte Marius hålla