Hon är så torr i munnen att det gör ont att andas. Näsan är täppt,
nacken krampar. Det krävs en stor ansträngning för att öppna ögonen.
Var är hon?
Ett blekt ljus faller in på en svart soffrygg. Armstödets läder klibbar
mot kinden, hon är svettig och fryser samtidigt. Hon måste sätta sig
upp. Går det?
Allting blir dimmigt när hon tar sats, vänder sig på rygg och häver
sig upp. Hon måste sitta stilla en stund och försöka fokusera blicken på
sina egna knän innan hon kan se klart.
Hon är ensam i rummet men tycker sig höra svaga snarkningar
någonstans i närheten. Det är ett stort rum, med fönster från golv till
tak och spjälgardiner. Nästan inga möbler, bara tre soffor och ett glas-
bord. Hon har sett allting förr men rummet ser obekant ut i dagsljus.
Hon inser att hon bara har tröja och trosor på sig. Varför det? Var
finns jeansen?
Vinfläckar och cigarettfimpar på glasbordet. Spridda minnesfrag-
ment från kvällen innan. Hon minns soffan och att hon satt i den.
De andra var också här och de sjöng med i musiken för full hals. De
sjöng Don’t worry be happy på nytt och på nytt. Hon kände sig ganska
happy, minns hon. Happy och full.
Men vart har alla tagit vägen?
Benen är som spagetti men hon lyckas resa sig upp. Det ligger ett
trasigt glas på golvet bredvid bordet, hon kliver försiktigt över det för
att inte få skärvor i fotsulorna.