Anna och Märta presenterade sig.
– Vi kanske ska gå in i värmen så jag kan ställa några frågor?
föreslog Anna.
I bästa fall skulle hon kunna hålla kvar mannen inne i bygg-
naden medan kroppen lyftes upp ur vaken. Anna kände att hon
gärna ville skona honom från den synen.
Roland Ström nickade lydigt.
– Jag går ut på bryggan med de andra, sa Märta.
Roland backade in i byggnaden och fortsatte genom en dörr
prydd med en humoristisk skylt föreställande ett muskulöst
strandlejon till karl. Anna kastade en blick på dörren på den
motsatta väggen. Där hängde en likadan skylt, men med en yp-
pig bikinikvinna på. Det lyste i dörrspringorna.
– Har du tittat in i damernas omklädningsrum? frågade hon
Roland.
Han såg förnärmad ut.
– Självklart inte!
– Slå dig ner så länge, jag kommer strax.
Anna knuffade upp dörren med bikinikvinnan. Det fanns
ingen där, men på en krok på väggen hängde en tjock vinröd
jacka med pälskantad huva och ett par svarta vadderade byxor. På
bänken låg en hög prydligt hopvikta kläder med ett par randiga
bomullstrosor högst upp.
De kunde knappast tillhöra någon annan än offret, tänkte Anna.
Någon handväska såg hon inte till, så hon letade igenom jack-
fickorna på jakt efter en plånbok eller telefon som kunde ge en
ledtråd gällande offrets identitet. Ingenting.
Dörrarna till de bägge omklädningsrummen hade blivit stå-
ende på glänt och Roland som slagit sig ner på en bänk inne på
herrsidan tycktes ha räknat ut vad Anna höll på med.
– Ta en titt i loggen! föreslog han.
– Loggen?