Anna bet sig i läppen medan hon tänkte. Även om hon per-
sonligen var skeptisk till vinterbad var det besynnerligt. Bara
några minuter i så här pass kallt vatten kunde ta död på en frisk
och vältränad person, men enligt loggen i omklädningsrummet
badade Boel Westman flera gånger i veckan. Hon borde ha varit
härdad och vetat vad hon gjorde. Varför hade hon inte kunnat ta
sig upp ur vaken?
– Kan hon ha halkat och slagit huvudet på vägen upp eller ner?
fortsatte Märta sitt resonemang. Jag försökte se efter men kunde
inte lägga märke till några yttre skador.
– Agneta får se över det där, rättsläkaren alltså. Hon skickar
vidare kroppen till rättsmedicinska om hon tycker det behövs.
Men vi har väl inga skäl att misstänka någonting annat än att det
var en olyckshändelse eller ett sjukdomsfall?
Märta instämde.
– Har du en hemadress för Westman? undrade Anna.
– Japp. Hon bor väldigt nära, på Futurica, den där skolan du
vet. De har ett internat för eleverna men tydligen bor några av
lärarna där också. Kanske det är därför hon inte hade med sig
plånbok, telefon eller dylikt? För att hon inte skulle gå så långt,
menar jag.
– Vad sa du att skolan hette?
– Futurica. Den bytte namn för något år sedan. Tidigare hade
den någon sorts religiös inriktning tror jag, men nu är den en
vanlig folkhögskola. Ligger på en ö precis vid fastlandet någon
kilometer härifrån.
– Då tar vi väl oss dit då. Ska vi promenera eller ta bilarna?
– Bil förstås! Håller på att frysa pattarna av mig här.
– Att stänga jackan kunde vara en idé.
– Eller att sätta sig i en mysig bil med sitsvärmare. Kom nu.