· 7 ·
Jan
Det här är vad jag minns:
Allt blir tätare och det är som att röra sig under vat-
ten. Tankarna blir enkla som grundfärgerna och lång-
samma som under stort tryck. Läpparna är som när
man hade fått en spruta hos tandläkaren, de känns inte
ordentligt.
Ett stop faller över bordet och ölet är som syndaflo-
den. Albert skriker satans satan fast det mesta hamnar i
famnen på Limpan och någon annan som jag inte kän-
ner eller inte känner igen.
Stopet faller i golvet och går sönder. Någon tar tag i
min arm och föser mig mot utgången. Albert är med
och förklarar något om mössa och handskar och minus
tjugo så jag får vänta en stund medan Limpan klär på
mig mössan. Sedan fortsätter färden mot ytterdörren.
Det är kallt ute. Tur att jag har mössa. Jag lutar mig
mot krogens fönster en stund och andas.
Och jag faller.
Fyllecellen är beige från tak till golv. Jag vet var jag är.
Jag är glad att vara ensam. De flesta fyllon transporteras
till våta sidan av alkoholisthemmet nuförtiden men vi