· 9 ·
lyfter rocken och mössan på bordet. Stövlarna har jag
redan fått.
– Kom nu för helvete ihåg att det är vinter. Kan du
inte hållas hemma om du en gång super så där. Krok-
nar du i diket nästa gång så är det sista gången.
Jag säger inget för jag har nu inte så stora saker på
hjärtat just där och då. Dessutom ska man inte käftas
med polisen.
Sedan händer något fint.
Jag sätter handen i fickan annars bara och känner
något som måste vara en hopvikt sedel!
Hur har den kommit dit? Den har inget i min ficka att
göra. Jag vågar inte ta fram den för att kolla valören där
framför polisen och heller inte släppa taget om sedeln så
jag klär på mig mössan med en hand.
Struktur och textur: det kan inte vara ett kvitto eller
någon annan vanlig papperslapp. Den rektangulära,
kompakt stela formen måste tillhöra en hopvikt sedel.
– Du vet ju att vi anmäler alla övernattningar här till
socialen så det kan hända att de tar kontakt, meddelar
polisen formellt. En ung polis är det, yngre än jag.
– Så försök hålla dig härifrån en tid nu.
Ute är det fortfarande mörkt.
Jag plockar fram sedeln. Femtio förbannade euro!
Bussen hem kostar sex euro. Det gör fyrtiofyra euro.
Ett stop på Flamingo kostar fyra euro och femtio cent,
vilket gör nästan tio stop.