Rodde ut på sjön i det gråa, det blåste
hårt och mörkret öll i långsamma
vågor, vad finns att säga om tidens framfart?
Huset uppe i skogen drev med lysande önster, liksom
introvert, som om jag inte längre hade tillträde
Vi vill så gärna säga något verkligt och
härmar då en rörelse. En ton
Jag rodde ut ör att dränka de där fiskarna, du vet,
som jag av girighet hade tiggt åt mig på torget.
Vi tror att vi blir lugnare, men det är kaos som tilltar.
Inte vara rädd. Inte vara onödigt rädd.
Vi måste underteckna ett särskilt dokument, vi
måste under den oläsliga texten skriva våra namn.
Lämnar inget i övrigt att önska.
Lämnar allting i övrigt att önska.
Ligga på det öppna ältet under tunn och
blåsande tältduk tills en varg tar oss
kärleksfullt i famn och sträcker fram
oss i nattluften, små dockor som blundar
Vi har ått lära oss att stryka varje onödigt ord,
men det är inte enkelt att veta alltid vad
som är nödvändigt och septemberdagen
står stilla och lysande mot önstret, ögonen
tåras lätt
14 15