Vi skyndar ut när larmet går,
står i upphetsade grupper med
kappan över nattlinnet och tjattrar. ”Något
inträffar och vi balanserar på en trasig planka
i öppen sjö, vi vet inte varifrån vi kom eller vart
vi är på väg”, skrev Albert Einstein
vid sextio års ålder. Röken vädras ut, brandmännen
ger sig av. Vi år återvända till våra rum.
Jag stänger önstret: friskt, fullmåne över snön.
Den klara natten. Ett grönskimrande ljus över
Stockholm, som om vi var inne i isen.
Det är svårt att bedöma skadornas omfattning
Jag skall komma tillbaka till dig och rapportera
En kväll i oktober rodde jag ut på sjön
Det blåste hårt och den lilla glasfiberbåten som jag hade
lånat av Lasse drev med vågorna hastigt utåt mot holmarna
Jag skulle bara dränka de där fiskarna
Jag saknar dig så mycket
Allt var lätt som ett skal
Det mörknade och jag var inte äst vid något
18 19