Januari
på Olivias jobb hade pågått i snart ett
år. För tillfället höll de på med en osannolikt seg diskussion
om var alla skulle sitta. De gamla lokalerna var reserverade för
skoladministrationen. Kultur och fritid skulle bli kvar i samma
byggnad, men på någon av de lägre våningarna.
Olivias förhållande till organisationsförändringen hade nått de
pressionsskedet, och hon segade sig långsamt mellan sitt skrivbord
fffl
Karolina satt däremot fast i ilskefasen fortfarande. Det var ärligt
talat ganska tröttsamt.
”Inget beslut nu heller, men vi ska ut om ett par veckor. Jag
får väl helt enkelt sätta mina saker i en liten vagn och rulla
omkring i korridoren”, fräste hon medan de åt lunch i stadens
matsal. Båda hade valt laxsoppa och råkost. Sopplunchen var
nästan två euro billigare.
Olivia hummade och nickade men orkade inte skratta åt samma
skämt en gång till. De baktalade Sara en stund som vanligt, och
sedan Otto: hur hopplös han var när han stod med armarna häng
fl
hur han lade sig platt för enhetscheferna så fort de så mycket
som harklade sig.