på grund av pappas allergi. Will hade alltid misstänkt att allergin
gällde krångel mer än hundhår.
Sams skratt lät uppriktigt roat.
”En liten hund! Det är väl inget problem.”
ska kunna göra olika saker, med eller utan ungarna. Inte vara
ff
här.”
”Tja, Anwar ville ha en bebis till men han gick med på att byta
till en hund. Tre barn räcker för mig. Förresten är min bäcken
botten som en gammal hängmatta, jag tror inte den håller för en
till. Nån vacker dag kommer den att trilla ut genom sig själv.”
”För mycket information.”
”Dessutom kan vi visst resa bort. Vi har en utmärkt hundvakt
som alltid ställer upp.”
”Hur tänkte du få Ellie att vakta en hund? Hon är ju typ som
djurhatare.”
”Mobbare.”
”Tönt.”
Sam slängde ett par bruna pärlor ur hundskålen mot honom
men missade med en halvmeter som vanligt.
”Förresten menade jag inte Ellie. Jag menade min lillebror.
Han är korkad, men snäll, precis som hunden. Ett perfekt par.”
Will såg upp på henne, plötsligt inte lika glad.
”Det kan jag inte. Det vet du att jag inte kan, när mitt liv är
så här oregelbundet. Tänk om jag behöver resa iväg?”
Sam ställde ner skålen på den lilla plastmattan som matchade
överdrivet bra med matskålen och vattenkoppen.
”Hur många gånger har du varit tvungen att åka iväg på
sistone?” sa hon.