som om en diskret spikmatta just hade vuxit fram ur sitsen. Hon
tittade fortfarande på honom med nollställd blick. Han kom ihåg
fl
ena benet i kors över det andra.
”Hon ger ut nån bok om gamla pojkvänner och alla kommer
rubriker, här kommer jag.”
”Åh. Herre. Gud.”
”Ja, det är inte så roligt.”
Milo gnydde besviket över att maten i hans skål var slut och
Sam böjde sig ner över honom igen.
”Tror du på riktigt att det där blir en grej? Det var det löjligaste
jag har hört”, sa hon.
Will visste inte om han skulle känna sig förnärmad eller lättad.
”Det sa du förra gången också.”
Sam lyfte blicken mot honom. Hennes ögon såg allvarliga ut.
”Kommentera inte.”
”Det är klart att jag inte kommenterar, tror du jag är dum i
huvudet?”
Hon suckade. Ett buller från verandadörren och en pust av
kall luft talade om att James och Sophia lekt färdigt i trädgården
och var på ingång.
”Efter maten får du ta Milo på promenad runt kvarteret. Så
du vänjer dig vid hundvaktandet.”