12
Det var alltså bara att bita ihop och försöka över-
leva flera dagar med främmande barn och hästar.
Spela tuff och obrydd, inte visa sig svag. Bara få det
överstökat, som ett tandläkarbesök, och sen njuta
av det som var kvar av sommarlovet. Så där som
normala, icke-hästälskande människor gjorde.
Maja hade precis avslutat tanken om överlevnad
då Louise stack in huvudet och frågade om hon
packat med sig tandborsten. Det hade hon inte.
Maja gick in i badrummet, tog den blå tandborsten
och tandkrämen från plastmuggen på badrumshyl-
lan. Muggen fick stanna hemma, den lyckosten.
– HUR kul ska det inte bli med hästar och nya
kompisar i en hel vecka? kvittrade Louise i dörröpp-
ningen. Det var inte ovanligt att Louise ställde frå-
gor som egentligen inte var frågor, utan påståenden.
Maja ryckte på axlarna. Louise marscherade in
i rummet, satte sig på huk och gick igenom Majas
väska. Hon packade ner ännu fler strumpor och
trosor, solkräm och en extra pyjamas. Hon missade
de ihoprullade strumporna under sängen. Maja sa
ingenting. Hon tänkte på att de skulle ligga där som
dammsamlare i minst en vecka nu. Kanske längre.