29
–Som en hund, säger Syrsa.
–Och hon plockade en gul pärla och hörde att den
fnittrade. Hon tog hem alla pärlor till sin mamma och
pappa och de höll om henne och visade henne sagan
i boken, den om pärlviskaren som kunde vissla sig till
allapärlor.
–Pappa sa att det var jättebra, och att vi skulle hitta
massor av pärlor, och att jag skulle få dyka med honom
varje dag. Jag tycker om att dyka.
–Och så var sagan slut, säger Lydia och petar om i glö-
den. För flickan som hette Syrsa dök och hittade många
pärlor, och en dag kom hon till norra regionen och där
ville hon stanna.
Birle rufsar om i Syrsas fyra tofsar.
–Du är allt bra speciell du, säger hon. Tänk att det
finns sagor om dig!
Syrsa skrattar och jag ser på Lydia. Det fanns saker
hon höll tyst om i sagan, och jag tänker fråga henne var-
för så fort vi blir ensamma.
–Nu säger vi godnatt, säger Birle och reser sig.
Fåglarna flyger fortfarande på himlen när vi lämnar
torget. De är så många att de skymmer stjärnorna.