41
Oliver
En dag flyttade Oliver in. Han tog över rummet efter att
pianisten flyttat ut. Hon bodde i en studentlägenhet där könen
bodde blandat. Det var ovanligt, men det var en liten privat
studentbostadsstiftelse som alltid hade haft det så.
Pianisten, en bohem som hade rökt cannabis inomhus, flyt-
tade ut för att bo i kollektiv. Han såg ut som en hippie, var
introvert och lite märklig och pratade med pressad, ansträngd
röst, som om han fick för lite luft. Hon hade inte lärt känna
honom så väl, de hade inte haft så mycket med varandra att
göra.
Oliver var en helt annan typ. En vanlig kille av det ordent-
liga slaget, var hennes första intryck. Han verkade prydlig,
hade kortklippt hår som var mittemellan mörkt och ljust, och
glasögon med runda bågar som gjorde att han såg intellektuell
ut. Han var inte snygg, men heller inte ful. Han såg trevlig ut,
utan att se bra ut på ett sätt som gjorde en nervös. Och han
verkade både sympatisk och intelligent, hade hon genast tyckt
när de skakat hand och presenterat sig för varandra.
Rätt snart visade det sig ändå att han inte var fullt så vanlig.
Hans pappa var vd för en stor koncern. Liksom hon själv kom
också Oliver från en småstad, men det var en småstad i en
helt annan del av landet, vilket också gjorde det intressant och
gav dem något att jämföra. En av de första kvällarna hade de
druckit te och suttit i hans rum och pratat. Han hade avslappnat
legat i sin säng med huvudet lutat mot sin handflata, hon hade