Fia och andra noveller
44
är Maria, är Oliver hemma sade en flickröst i luren. Jo, ett
ögonblick, sade hon med sin vanliga röst och ropade på Oliver
som öppnade dörren till sitt rum. Ut strömmade musik på
låg nivå, och en doft som hon skulle lära sig identifiera som
Olivers. Han tog luren och sade moj, och sedan tog han hela
telefonen med sig in på rummet, sladden löpte under dörren.
Hon hörde honom prata med flickvännen med låg röst, men
hon kunde inte höra vad som sades, och framför allt kunde hon
inte stå där och tjuvlyssna så hon gick ut i köket och kokade te.
När hon låg på sitt rum och försökte koncentrera sig på
kursboken hon läste kunde hon höra det svaga mumlet genom
väggen. Det drunknade i musiken som Oliver spelade, men
hon var hela tiden medveten om vad som pågick i det andra
rummet, att de talade länge, nästan en timme, innan han slog
upp dörren och telefonen plingade till när han placerade den
på hallbordet. Hon steg upp för att föra sin tekopp till köket,
men han hade redan stängt dörren bakom sig och befann sig
inne i sitt låga brus av musik. Och hon hade egentligen inte
heller tid att prata, hon måste ju plugga till tentan.
Hej förresten, min flickvän kommer i helgen, hoppas det är
okej, sade han en dag.
Jamen klart det, vad roligt, svarade hon. Precis som man ska.
Efter att han hade gått på föreläsning städade hon lägen-
heten. Hon städade köket och badrummet så att allt skulle klara
flickvännens granskande blick. Flickvännen fick inte tycka att
de hade det smutsigt, det var viktigt att det var tiptop, för hon
visste att det var på henne allt skulle falla om det var smutsigt,
att det var så kvinnor tänkte om varandra. Fastän de var två
som bodde i lägenheten skulle det vara hon som var smutsig
om lägenheten var det. Så i stället för att repetera en sista gång