47
OLIVER
Men gjorde de inte det? Hade de inte en relation, då de delade
lägenhet? Kände de inte varandra efter alla samtal?
Tydligen inte.
Så genomskådade hon sig själv. Hon insåg att hon tänkte
sådana tankar bara för att hon ville tränga sig på Oliver och
hans flickvän, hon ville vara med, och det var ju bara så dumt
eftersom de var ett par och inte hade setts på länge. Självklart
skulle hon respektera det och lämna dem i fred.
I köket värmde hon tevatten, bredde en smörgås och kastade
en rutten gurka hon hittade i kylskåpet. Tur att hon märkte
den. Vad skulle inte flickvännen ha tänkt om henne om hon
hittat en rutten gurka i kylskåpet. Men Oliver, är den här din,
skulle hon ha sagt förmanande. Han skulle förstås ha svarat
att den var hennes, och flickvännen skulle ha tystnat och tänkt
en massa, men låtit den äckliga gurkan ligga kvar i kylskåpet
och stinka eftersom hans rumskamrat tydligen föredrog att ha
det så. Flicka och allt. En flicka som lät mat ligga och ruttna
i kylskåpet.
Hon bredde en smörgås och hällde tevattnet över tesilen
och gick in på sitt rum, knäppte på teven och skruvade upp
ljudet högre än vanligt.
Hösten gick. Oliver och hon fortsatte dricka te under långa,
vindlande samtal. Flickvännen ringde ibland, kom på besök
ibland, och då stängde hon dörren om sig och hade på teven så
högt som hon vågade för att det inte skulle verka demonstrativt.
I advent gick hon på julfest och drack glögg och kom in från
kölden till en varm lägenhet som luktade hem och hade däm-
pad belysning. Han var hemma med öppen dörr. Hon var glad
och varm under vinterjackan, drog av sig kläderna och hängde
jackan snett på galgen och försökte fnittrande kasta upp mössan