Fia och andra noveller
48
på hyllan flera gånger. Han verkade road av hennes berusning.
Hon ställde sig upprymd och pratsam i hans dörröppning
och plötsligt stod han också där väldigt nära henne. Och med
ens var all glädje borta och över henne kom något annat. En
stillhet, en medvetenhet. Det var varmt, han hade en urtvättad
T-tröja med oläslig text på sig och ett par lösa träningsbyxor.
Han luktade nyduschad, en sådan där manligt stickande tvål,
och det var som ett magnetfält runtomkring honom, som en
ram som hon ville föra handen genom. Å vad du är ljuvlig,
tänkte hon och stirrade intensivt på honom och tänkte att det
här var ögonblicket då det faktiskt bara var att ta ett litet steg
över gränsen. Nu. Hon hörde inte vad han sade, utan tänkte
bara på den, gränsen. Det var bara att ta ett steg, eller sträcka
ut handen. Nu. Nu. Som om han läste hennes tankar tystnade
han och drog henne till sig, och hans varma fuktiga läppar
mötte hennes och skäggstubb raspade mot hennes haka och
kind. Hon blev alldeles mjuk och följsam i kroppen men såg det
samtidigt utifrån som på film. Det var faktiskt, när han tog tag
i henne, som om hon blev en annan. Som om hon var viktlös
och smidig, och som om allt skedde av sig själv. Hon var inte
längre klumpig eller tafatt. Och hon kände nästan ingen skam, i
alla fall inte så att den hindrade henne och fick henne att sluta.
Efteråt andades han bredvid henne på ett sådant sätt att hon
förstod att han hade somnat på riktigt. Hon hade huvudet fullt
av frågor. Vad betydde det här? Skulle hon ligga kvar? Borde
hon gå in till sig? Hon hade ingen aning. Det var hemskt, det
var ljuvligt. Hon ville ringa någon och berätta, analysera, fråga
om råd, men det var mitt i natten. Försiktigt klev hon ur sängen
för att inte väcka honom. Han höll inte om henne, han låg på
rygg i den smala sängen med ansiktet vänt mot väggen. Han
var barbröstad och täcket var så lågt nere att hon kunde se