Fia och andra noveller
50
stänga dörren. Han satte inte på musik som han brukade, det
förblev alldeles tyst. Hon låg med boken uppslagen på bröstet,
pärmen darrade till vid varje slag som hennes hjärta slog.
En märklig tid följde. Det var som om hennes kropp var ett
känsligt instrument som registrerade varje rörelse han gjorde
i bostaden. När han gick ut i köket visste hon inte om hon
också borde gå dit eller låta bli? När hon gick ut i köket och
han var på sitt rum var hon skräckslagen för att dörren till
hans rum skulle öppnas och han skulle komma ut. Men det
gjorde han inte.
De gick förbi varandra med blickar som snabbt svepte över
den andra utan att säga mer än hej.
Nästan en vecka gick, hon räknade dagarna. Hon saknade
samtalen. Var allt förstört nu? Skulle det bli så här nu?
En morgon satt hon i köket och åt frukost och trodde att
hon var ensam hemma för det var alldeles tyst i hans rum. Men
så öppnades hans dörr och plötsligt var han i köket och sade
obekymrat god morgon. Hon blev helt fumlig och uppjagad,
tekoppen darrade så i hennes hand att hon var tvungen att
ställa ner den.
Han tog en kastrull och började fylla den med vatten och
hon skyndade sig att säga att han kunde ta av hennes, att det
räckte till honom också. Om det fortfarande var varmt vill säga.
Han tackade och lade undan kastrullen och hällde upp av
hennes tevatten i sin kopp, stod med ryggen mot henne i T-
tröja och träningsbyxor.
Sorry, sade han till slut ner i koppen medan han väntade
på att teet drog. Det blev så fel, jag ångrar mig så, det borde
aldrig ha hänt.
Hon slutade tugga, satt alldeles stilla.