Fia och andra noveller
52
hon var extra mån om att visa det för Oliver så här offentligt.
De sågs aldrig tillsammans utanför lägenheten. Det var nå-
got de inte ens hade diskuterat, det var självklart. Oliver stod
och pratade med sina vänner, de skrattade högljutt och hade
prydliga skjortor på sig, och hon blev förvånad när två av dem
plötsligt mötte hennes blick och höjde sina glas mot henne.
Hon log lite förvirrat tillbaka, tog en klunk av ölen i stället
för att höja den till svar. Så kom de fram till bardisken för att
beställa mera. Oliver stod kvar och hade inte sett åt hennes
håll en enda gång. De båda killarna sträckte fram sina händer
för att hälsa, sade att de förstått att hon delade lägenhet med
Oliver och så sade de sina namn och hon sitt, log och nickade
vänligt åt det de sade. Den ene killen ville skåla med henne.
Det är billig öl här, det är det bästa, tycker du inte? sade han
och lät sitt ölglas möta hennes.
Billigare är svårt att få, sade den andre men gjorde ingen
ansats att skåla med henne.
Så gick de tillbaka till Oliver som fortfarande inte hade tittat
åt hennes håll.
En natt sent i maj, just innan sommarlovet skulle börja, vaknade
hon av att ytterdörren gick upp. På de vårdslösa klumpiga
ljuden förstod hon att han var onykter. För en stund blev det
alldeles tyst i korridoren utanför hennes rum. Hon låg och höll
andan när hon hörde en knackning på sin dörr. Innan hon hann
svara öppnades den och ljus föll in i rummet.
Han kom in och viskade högt: Är du vaken?
Hon satte sig upp och i nästa stund var han i hennes säng.
Han andades tungt och stank av alkohol och svett. Skulle han
lyssna nu om hon sade nej? hann hon undra, bara för att i nästa
sekund inse att hon aldrig skulle göra det. För det var det här