Fia och andra noveller
56
Hon kom på att det var hennes mopp hon hade använt. Ytter-
dörren slog igen med ett klick efter flickvännen när hon gick.
Då släppte hon fram tårarna, kastade sig ner i kudden och
skakade av gråt. Befrielsen var enorm. Mitt inne i tårarna,
när hon ylade inne i kudden, öppnades ytterdörren. Hon
tystnade och satte sig förvirrat upp, torkade skamset tårar-
na i panik, satt som ett skrämt djur och stirrade mot dörr-
öppningen. Hon hörde steg gå runt i lägenheten, först in i
Olivers tömda rum, sedan ett varv till köket, sedan förbi
hennes rum ut i badrummet. Hon hörde badrumsskåpet
öppnas och stängas. Hon hörde stegen komma ut igen, och
stanna utanför hennes rum, sedan en tvekande knackning på
dörren. Hon rev i panik åt sig en bok och låtsade ligga och
läsa.
Kom in, ropade hon med ynklig, skrovlig röst.
Dörren gled upp och han steg in. Hon såg skamset upp från
boken. Han stod tyst och iakttog henne, flackade med blicken
i rummet som om han sökte efter något att säga.
Ja, då verkar jag ha fått med mig allt som var mitt då, sade
han till slut.
Hon nickade och försökte pressa tillbaka tårarna.
Ja, du ska ha det så bra då, sade han.
Du med, viskade hon. Tårarna hade åter börjat rinna nerför
hennes kinder. Hon kunde inte hejda dem.
Han stod och såg på henne med handen på dörrhandtaget
medan paniken växte i hans blick.
Du ska veta att jag verkligen tyckt om att bo med dig, sade
han till slut. Det såg ut som om han tänkte fortsätta men han
tystnade.
Hon nickade häftigt upprepade gånger på ett sätt som be-
tydde att han skulle skynda sig, gå.